Alla vill till himmelen men ingen vill hoppa
Tre gånger i mitt liv har jag trott att jag skulle dö. Varje gång har mitt hjärta och min kropp reagerat likadant. Alla gånger har min hjärna hanterat det på olika sätt.
a) Jag var i Indien och försökte hantera havet. Det slutade med att jag fastnade fyrtio meter ut med undervattenströmmar som drog ner mig under ytan och släpade mig så hårt längs havsbotten att jag började blöda från bröstet och magen. De indiska livvakterna stod på stranden tillsammans med ryska turister, deras blonderade fruar och en chockad Povel som undrade vad fan jag gjorde, samtidigt som han var lite glad över att han föddes som öronbarn.
Min första reaktion var ren ilska; jag ska fan inte dö! Det tog tjugo minuter att kämpa sig inåt land. När jag kände sanden under knäna skakade hela kroppen. I fyra dagar framöver drömde jag om tsunamis och hade kliande saltvattensmak i gommen.
b) Jag var på väg hem från Marseille med E som är fruktansvärt flygrädd. Plötsligt började planet dyka. Eftersom E satt som en uppskrämd kattunge och var alldeles likblek i ansiktet så kunde jag inte låta mig beröras av min egen rädsla. Jag agerade cool och sa saker som:
- Det är naturligt.
- Det ska låta så där.
- Nej, det är bara motorn som varvar lite.
Är det något jag kan så är det att hålla god min när jag inte vet vad jag talar om. Men det är lite svårare att hålla god min när ens magsäck packar sina väskor och är på väg att söka asyl i en annan kropp.
c) Jag hoppade fallskärm. Jag åkte ut till Vårgårda med fyra lika skraja killar, åkte upp i ett skrangligt plan till fyratusen meters höjd och med min tandempilot på ryggen kravlade jag mig ut ur luckan och hoppade. Fyrtiofem sekunders fritt fall. Du anar inte. Har du hoppat från femman någon gång? Ner i vattnet? Du vet den där millisekunden av frihet? Just det. Den. Fast i fyrtiofem sekunder. Ren skräck. Kroppen stänger av. Hjärnan stänger av och du kan bara tänka i enstaviga ord. Kallt. Stort. Snabbt.
När vi landade var jag rusig i kroppen. Helt tom och rusig. Det tog två timmar. Sen kom lyckan. Den vansinnigt djupa och starka energin. Så fort jag kom att tänka på det så skrek jag. Jag hade hoppat ut ur ett plan, jag hade valt att sänka min kropp genom luften i 200 kilometer i timmen och jag hade överlevt. Mitt val. Mitt hopp. Mitt liv.
#23 - Hoppa fallskärm
Tidsåtgång: Resa till hoppstället tur och retur och kanske 2 timmar för instruktioner, hopp och eftersnack.
Kostnad: mellan 2000 och 3000 kronor.
Nackdelar: Du kan dö om det skiter sig rejält. Men det är rätt ovanligt. Det är kallt så du kan bli förkyld om du inte klär på dig ordentligt. Du kan få en chock av själva hoppet så du mår dåligt efteråt. Du kan bli yr och spy. Det är dyrt.
Fördelar: Du höjer ribban för vad du vågar. Du får hoppa ut ur ett plan. Du får känna på riktig dödsskräck, följt av en adrenalinkick som slår allt du tidigare trott varit möjligt.
33 kommentarer
Alla väntade på den.
Jag förväntade mig ingenting särskilt.
...men nog fan blev jag inspirerad ändå. Om jag utsätter mig för detta kommer mina enstaviga ord bli; kallt, snabbt, Navid.
Japp där kom den! Fasen det är en ruta som inte är avbockad som man enligt mig måste göra någon gång under sin livstid! Very nice att ni gjorde det, impressive! :D
Det här vill jag göra!!! :)
Hoppa fallskärm och bungey jump är mina livs största drömmar just nu! Bra förslag!
Jag vill, men samtidigt inte. Jag kanner pa mig att det kan vara en av de haftigaste sakerna att gora, nagonsin. Men jag tror jag har lite svart for det dar att slappa kontrollen, att strunta i allt och bara saga: nu kor vi. Jag skulle garna vaga. Kanske ska borja med att klara av 10an i badhuset, eller?
Jag har hoppat fallskärm, och det var det roligast jag gjort i hela mitt liv! Det behöver dock inte vara sådär dyrt, där jag hoppade var det under 1000-lappen :)
Att utmana kroppen/psyket är en passion hos mig. Fallskärm är en av de saker jag ännu inte gjort men ska göra. Förra året hoppade jag bungy-jump för första gången (och garanterat inte den sista). Vilken galet härlig känsla. Tanken på fallskärmshopp gör mig rusigt lycklig (och crapnödig).
Det är väl bara att tuta och köra. Ring och boka tid så kan ni inte backa sen. Det är lika bra.
Sofia: Kör på. 10:an först och sen fallskärm. Sen är det bara att köra vidare. Det här är bara punkt 23!
Hoppat fallskärm har jag också gjort. Jag ville ställa in det dagen innan, men eftersom jag gått och sagt ända sedan tidiga tonåren att jag ville hoppa fallskärm och äntligen fått ett tandemhopp i födelsedagspresent gjorde jag det i alla fall. När dagen för hoppet kom hade jag förlikat mig med tanken på att dö, så jag var inte rädd längre. Men precis som du säger, känslan efteråt!! Själva hoppet gör jag inte om, men om jag kan få känna den där euforiska känslan igen - då skulle jag kanske överväga att göra det igen, trots allt :)
jag testade paragliding när jag va i sydafrika. Det är inget som fallskärmshoppning. Men det va coolt. även fast vindarna för vissa av oss kom lite fel, och man landade i en hage med åsnor.
DET SKA JAG LÄTT GÖRA NÄR JAG BLIR ÄLDRE ! :D
Jag hoppade ett tandemhopp när jag var 12, och det är något man aldrig glömmer :D
Skulle göra om jag vågade :S
Åh det skulle jag vilja göra :D
har sagt det så sjukt länge att jag ska göra det, men det blir aldrig av!!!
Det blir inte av idag heller, men kanske i sommar.
Ska nog göra någon gång... Kul!
[...] utbrott « Annorlunda bloggtävling Eller hur…! 23 januari 2009 Aldrig i livet. Aldrig i livets livligaste liv. Karln är inte klok, man kan för fan inte med vett och vilja ge [...]
hej, tänkte bara nämna att man inte bli förkyld av att det är kallt, förkyld blir man av bakterier..
Jag hoppade fallskärm en gång, det var obeskrivligt. Nån gång i framtiden ska jag ta certefikat så jag kan hoppa ut själv!
Skulle vara häftigt.. bara kasta sig ut.
Sofia: Dagens pruttkommentar?
Sofia: Förkylningar orsakas av virus, inte bakterier.
Fallskärmshoppning är så jävla underbart. Synd att jag inte hunnit med det än. Min syster (nu 26) har haft certifikat, tyvärr har det gått för länge sedan hon hoppade sist pga att studierna tagit tid, så hon måste förnya. Min andra syster (nu 22) har även hon hoppat tandem. Och så sent som för några somrar sedan hoppade även min mor (!!) tandem. Alla tre älskar det, och jag kan verkligen tänka mig hur roligt det är. Jag har fått sitta med i ett hopplan, bredvid piloten. Vi gjorde flyby. Så jäkla härligt!
"Du kan dö om det skiter sig" Så jävla skön är du haha. Tyärr är det nog sant och det är väl just det som fått mig att undvika sånt där. Dock funderar jag starkt på att testa!
Aldrig i livet...
Jag följer din blogg slaviskt! Fantastiskt underhållande och inspirerande läsning!
Malin: Ska du inte starta en egen också? Inte bara följa, utan leda? :-) Testa ! Kram / Navid.
Tusan vad jag gillar 365saker. Önskar bara att jag hade modet att bli av med min höjd rädsla genom att hoppa fallskärm. För mig räcker det med att stå på stolar (och i värsta fall sitta på tak, som jag egentligen hade tyckt om).
Aja, jag gillart. Jag blir inspirerad.
haha, vilka härliga känslobeskrivningar du ger! tack för en bra hemsida/blogg.
Nä fy fan
Jag får handsvett bara av att tänka på det. Men visst är det med skräckblandad förtjusning man ändå överväger att slunga sig ut i intet.
Fallskärmshoppning är roligt. Jag har 2500 hopp, så jag borde veta. Även paragliding är roligt och med 450 flyg så har jag hyfsad koll även på det.
Ville bara vara lite besserwisseraktig och påpeka att bilden är på en paraglidingpilot och inte på en fallskärmshoppare.
Det enda som for genom min hjärna de 45sekunderna var "Dethärärsjuktdethärärsjuktdethärärsjuk!"
Men nervös innan, nej det var jag inte. Fick reda på 4 timmar innan jag skulle hoppa att jag skulle hoppa fallskärm. Hann inte bli nervös:)
Gör ditt första tandemhopp eller gå en kurs och bli utbildad fallskärmshoppare. Besök Sveriges härligaste fallskärmsklubb med de bästa instruktörerna och de härligaste människorna. www.skydivenykoping.com
Skriv ny kommentar