Tidsåtgång: 30 minuter en vanlig vardag. Kanske lite längre under helgen eller röda dagar.
Kostnad: Ca 4, 5 dl av ditt blod som lånas ut men som fås tillbaka väldigt snart eftersom din kropp fyller på med nytt.
Nackdelar: Du kan bli lite trött och matt i några timmar. Vissa är spruträdda så det kan bli lite obehagligt.
Fördelar: Du förnyar ditt blod, det är bra för din kropp. Du får ett par trisslotter, en fika och lite vila plus en massa sjuksköterskor som tar hand om dig. Du gör en god gärning som kan rädda livet på andra människor.













45 kommentarer
Min mor har gjort mig spruträdd genom att vara den som ingen sjuksköterska på sahlgrenska vill sticka i för hon skriker och svär så mycket.
Fast egentligen vet jag att känner typ ingenting..
Jag ger blod FÖR att jag är spruträdd! Terapi samtidigt som man gör en god gärning och det enda som skulle kunna motivera mig att göra något så dumt som att låta någon sticka nålar i mig =)
Ge blod är verkligen en bra grej! Jag har två småsmå ärr i mitt armveck och väntar på fler! Dock kan alla tyvärr inte ge blod för att de tex har dåliga värden eller väger för lite. Men sånt kollas upp!! På vissa jobb behöver man inte ens stämpla ut om man ska ge blod. Det är bra!
Många saker kan jag göra.. men när det kommer till blod.. bara nu när jag sitter och skriver om det blir jag helt svag i kroppen och måste anstränga mig för att skriva rätt.
Min sprutfobi är inte nådig. Blodfobin är troligen ännu värre.
Däremot har jag försökt få min pappa att ge blod. Han har nån konstig blodtyp som inte är så vanlig dessutom. Nu ska jag pusha honom ännu mer.
Det har jag gjort i några år redan (skryt, skryt!), hängde med en kompis och blev lite 'sur' för att jag inte fick ge direkt (blodprov skulle ju utföras först), men sedan dess har jag väl gett en 5-6 ggr! Precis som du säger, man får en fika, man anses vara duktig och får i bästa fall, rädda livet på nån, och hur bra känns inte det? Förresten, så anmälde jag mig som organdonator efter att du skrev om det! Jag hade tänkt göra det innan, men aldrig 'hunnit' (dåliga ursäkter, jag vet!), men sen kände jag att det inte fanns nån tid att slösa, så jag gjorde det! Grymma tips förresten!
Det här är något jag skulle vilja göra :) Men vet du om det är någon åldersgräns på blodgivandet?
Elsa >>> Det är 18-årsgräns på att ge blod. Mer info för vad som gäller finns på http://geblod.nu
Folk som har haft sex med en person av samma kön får inte ge blod, sucks to be me.
Nä, spruträdd är jag inte men en gång svimmade jag nästan när en aningen osäker sjuksyrra skulle ta ngra prover och hon fick karva bra länge i armvecket för att hitta nån tillräckligt vänlig ven... sen fick hon plötsligt svar och ordentligt åxå, så pass att hon inte hann fram med provröret tillräckligt fort utan det formligen pumpade ut blod på golvet. So far var det lugnt ändå men sen när hon skulle byta rör så fumlade hon, stackars nervösa varelse, och tappade det på nåt sätt i famnen. Det här var för ett bra tag sen och i Helsingfors i Finland där man, åtminstone inte på den tiden hade amerikaniserade scrub-kläder i grönt utan en klassisk alldeles kritvit sjuksyster uniform. Det är här jag börjar känna mig lite yr och svag och behöver lägga mig ner en stund för blodet brer ut sig på det där vita tyget och fläcken bara växer o växer...
Men annars så vet jag att jag nästan borde ge blod för jag har den där blodgruppen som kan ge blod till alla andra blodgrupper... nåt med 0 vill jag minnas den hette.
Många av mina bekanta ger blod och kanske tar jag mig nu i kragen och börjar jag med. En god gärning är det ju.
Jag gör också som Lovisa. Ger blod eftersom jag är spruträdd. För två veckor sedan gav jag min femtonde gång. Och vad gäller min nålfobi så blev det inte som jag hade tänkt mig. Jag känner mig inte alls så uppstressad längre när jag ger blod, så på det sättet funkade det, men jag lyckas inte överföra lugnet till andra situationer med nålar. I vilket fall som helst så har den dära halvtimmen tre gånger om året blivit något jag ser fram emot. En unik stund av lugn och ro och en allmän känsla av att man gjort något bra. Ja... Plus att man får fika och valfri sak ;)
Ett bra sätt att komma över nål- och sprutfobi är just att bli blodgivare (jag har gått vidare och donerar plasma/trombocyter numera). Som liten var jag patologiskt rädd för nålar, idag tycker jag dom är riktigt roliga. Inom utbildningen tränar vi också en hel del på varandra med att sätta PVK:er, ge injektioner (intramuskulärt, subkutant etc) och det är faktiskt kul!
Sedan är en sak som Navid skriver felaktig om att förnya blodet. Det sker kontinuerligt i kroppen hela tiden och är ingenting som påverkas av blodgivning, utan skulle inte blodet förnyas per automatik och på kontinuerlig basis skulle man heller inte bli särskilt långlivad.
Vad jag också kan rekommendera är att istället även lämna ersättningen man får för blodgivning till forskningsfonder (ex barncancerfonden). 30 kronor kanske inte verkar som mycket, men med lite enkel överslagsräkning så bidrar det ändå med 500-700.000 kronor under ett år vilket är mycket forskningspengar.
#48
Delta i demonstration för att alla med friskt blod skall få ge blod
Haha, det är ju både bra för andra och för en själv. Toppen! :D
"nu är jag lite mörkare än vanligt"
vadåe -än vanligt-?! :D
det är ett riktigt vettig handling!
jag har försökt bli blodgivare. Först var det en relativt nygjord piercing som tvingade mig att skjuta upp det, sen när jag kommit så långt att jag låg där i stolen hade mina vener flytt fältet. Sköterskan stack och stack, till slut skickade hon hem mig utan något blod draget. Sen flyttade jag till Göteborg. Jag borde kanske försöka igen..
för övrigt är det helt sjukt att personer som legat med någon av samma kön inte får bli blodgivare. jag förstår inte riktigt anledningen?
haha, mycket märkligt... jag som var och gav blod för allra första gången idag och så kommer jag hem och slår på datorn och så är det dagens sak. Vilket flyt.
Maddis > Som lite mer insatt kan jag säga det beror på sjukdomsrisker (främst då män med sjukdomsrisker som HIV/AIDS). Inte heller de som har sexuellt umgänge med ej samkönade men olika partners får donera blod. Det måste gå minst tre månader efter sådant sexuellt umgänge.
Personligen kan jag tycka att friska personer som lever i monogama samkönade förhållanden borde få donera blod precis som alla andra, eftersom att blod testas för sjukdomar vid varje givning så finns det ingen statistiskt större risk att det blodet skulle vara sämre än något annat.
Dum byråkrati om du frågar mig.
Toppen, jag har även fött några barn, som har blivit blodgivare.
Jag är nog lite egoistisk i mitt blodgivande och ger för att jag tycker det är så roligt att bli stucken, för att man blir uppassad och för att fikan är god (senast fick jag dessutom den sjukt snygga t-shirten som de ger bort i Göteborg). Så jag vet inte riktigt hur god gärning det är, men å andra sidan, nån får ju mitt blod i alla fall. :)
doktoranden - jag anade att det var något sånt men jag hoppades att det fanns en till, större, anledning. fy vad förlegat.
menar du alltså att om jag legat med två olika killar under t.ex. en månads tid så får jag inte lämna blod inom en snar framtid efter detta?
Vadå förlegat? Det görs INTE av moraliska skäl, det görs av statistiska skäl - risken för att man bär smitta är MYCKET större vid byte av sexualpartners. Och visst screenar man blod, men i början av en infektion, som t.ex HIV, kan testen faktiskt visa falskt negativt. Därför har man en "karantän"-period där du inte får ge blod förrän en viss period gått efter att du bytt sexualpartner.
Har inte den vanligaste blodgruppen så jag känner att jag gör en god gärning. Jag har regelbundet gett blod sen -91 (med uppehåll för barnafödande och operation), ska tappas nästa vecka igen.
Att bli stucken är väl inte toppen - men det är bara att titta åt andra hållet, ibland känns det inte alls - nån gång har jag fått ett stort blåmärke i armvecket.
Bra grej att göra för någon annan! =D
Maddis, exakt så. Då är det tre månaders karantän. Den regeln kan jag dock förstå mer än den med samkönat förhållande. Den senare är bara dum och in absurdum.
Helt enkelt en toppenbra grej att göra! Jag gav blod under ett antal år, men nu är mina depåer lite utarmade så jag måste se till att öka mina värden igen...
Jag skulle vilja förtydliga i diskussionen om samkönade par att det är homosexuella män som inte tillåts lämna blod. För flator är det alltså inga problem.
http://www.geblod.nu/general.aspx?PageId=1419
Tack alla ni som ger blod.
För några år sedan drabbades jag av leukemi och fick genomgå många, långa och tuffa behandlingar. Dessa pressade bland annat ner mina blodvärden till nivåer som krävde att jag fick blod för att kunna gå vidare. Sedan råkade jag också ut för en komplikation i magen som tvingade mig till en akut och en planerad bukoperation. Mer blod behövdes då. Tack vare er blodgivare så lever jag nu utan några men av sjukdomen, frisk, kry och tacksam mot er och sjukvården.
Gissa om jag ångrade att jag aldrig hade givit blod själv, men nu så får jag inte, eftersom jag haft en cancersjukdom.
Det finns också möjlighet att ställa upp för att donera benmärg. Hade min sjukdom inte gått att hejda så hade jag behövt en benmärgstransplantation. Det är ett mer komplicerat förfarande än att ge blod, men varje sådan transplantation kan rädda ett liv.
MatsM: historier som din gör att jag med glädje tänker fortsätta ge blod så länge jag kan. Tack för att du delade med dig, och så härligt att höra att det gick bra för dig!
Jag har fyllt i ett formulär och sitter hor sköterskan på blodcentralen, hon tittar i mina papper och får den där blicken. Jaha, tänkter jag, nu är det väl något galet. Typ hiv eller gulsot eller något annat fanskap. Hon tar liksom sats och säger sen urskuldrande "jag är verkligen ledsen, men du får inte ge blod, du väger för lite" Jaha tänker jag, då får jag väl rädda världen på något annat sätt. Sköterskan tittat på mig och ser gravallvarlig ut "men kän nu inte att du behöver gå och äta upp dig fem kilo för att jag sa så här!" Jag tänker att världen är allt bra full av fina människor ändå. Puss!
Kanske att jag ska ta och fundera på det där ändå.. ett litet stick i armen kan ju inte vara så farligt,
bara för att testa..
Doktoranden skrev "Dum byråkrati om du frågar mig."
Förlegad homofobi om du frågar mig.
http://sharingiscaring.nu ;) Fint initiativ!
Jag får ju inte ge blod, för att jag väger för lite :/
Detta är ju bara en kanongrej! Credit till dej Navid som visar att vem som helst kan göra det och att det bara är en genomgod handling! Jag får inte ge blod än för att jag är under 18. Men jag ska banne mej fira 20 min av min 18årsdag med en nål i armvecket :)
Jag får inte heller ge blod, har alldeles för små blod kärl. Har alltid varit svår stucken så det var inte kul att få reda på det då jag verkligen ville ge blod.
Annars borde alla bli organ donator, eftersom det inte alls är många som kan ge sina organ (då man måste först och främst ska dö i en respirator) och sen ha tillräckligt friska organ, så det borde alla bli!
Sjuksköterska som jag ska bli, så vill man göra detta. Men så säger de att jag har för krångliga kärl för att ge blod. Skulle bli sönderstucken. Får väl gå o köpa några pins och sånt istället =P sen hjälper jag ju folk varje dag ändå =D
Roligt att läsa om detta, då jag och en kompis just ska boka tid till detta! Hoppas bara vi får ge blod också :)
Måste också tillägga att jag är hemskt imponerad av denna blogg och hur den skrivs, har den som startsida för att inte missa en enda sak!
Jag fyller 18 i augusti, skall gå dit med en gång då. Det har alltid bara känts som att det vore helt naturligt att jag skall gå dit så fort jag får, så varför inte.
Jag var väldigt pepp på att ge blod tidigare. Var där och tog tester, och kom sedan tillbaka för att ge blod. Men så fick jag berättat för mig att jag hade för klena blodkärl. "Du kanske skulle börja styrketräna?" sa sköterskan och såg på mig med någon form av vridet medlidande.
Har gett blod imånga år. Har även gett plasma vilketman får ge oftare, tar dock lite längre tid men ger några kronor mer.
Bra sätt att koppla av en stund och läsa en god bok.
Å alla som är spruträdd jag lovar att dom är superduktig på att sticka rätt.
Dom gör ju inget annat hela dagarna, de är deras jobb :)
Yes!
Jag gjorde det först! Eftersom jag redan skrivit in mig i donationsregistret när ni föreslog det blev jag blodgivare istället!
jag vill ge blod, fast jag tror att mina värden är lite för dåliga för det. och faktumet att jag är sjuk hela tiden hjälper ju inte heller. eller att jag har piercat mig - för då måste man vänta.. men jag har inga problem med blod. så någon dag får dom ta det ifrån mig.
Fick inte, men jag försökte i alla fall. Och det känns bra på sitt sätt. Tack 365saker för pushen.
Vad skönt att jag inte är ensam... Har nyss genomgått en operation och när de skulle sätta in droppet hade de rejäla problem med att hitta ett fungerande kärl. Jag fick ha droppet på 5 olika ställen då de inte funkade.
När jag ligger där och blir stucken här och var kommer jag på att detta nog försvårar mina chanser till att bli blodgivare, som jag ju tänkt bli men aldrig blivit av fast jag varit väldigt nära att gå in på både blodbussen och blodcentraler flera gånger. Så jag frågade personalen om de trodde att jag kunde bli blodgivare trots allt och de tittade på mig, skrattade och hade medlidande blickar i ögonen. De sa att jag skulle ha väldigt svårt att få bli det med tanke på mina kärl, och att de andra nålarna man har till det är större än dessa droppnålar. "Med andra ord säger vi att du ska hålla dig så långt bort från nålar du kan i fortsättningen".
Så nu när jag är hemkommen måste jag googla för att se om jag är ensam i världen om att ha för dåliga kärl för denna goda gärning. Skönt att jag inte var det och hoppas alla som kan tar sig i kragen och gör det!
Bra sida det här!
Skriv ny kommentar