Gästbloggaren heter Lars Vilks och är kontroversiell konstnär som blivit känd för drivvedsbygget Nimis på Kullaberg i Skåne och för vissa rondellhundar. Tidigare var han professor i konstteori i Norge. Han är också författare, flitig bloggare, fotbollsspelare, föreläsare och YouTubare.
Hur mycket kan man minnas av ett år om ett par år? Av varje års 547 500 minuter försvinner det mesta, år och månader blandas samman. Man kan anta att de flesta inte kan minnas vad de gjorde i februari för tre år sedan. Ett projekt för att hålla fast en tidsrymd kan ändra på saken.
Att komma ihåg varje dag under en vecka. För att kunna få fram en minnesbild från en viss dag krävs att man genomför något som etsar sig fast. Man kan ta till drastiska medel. Om man en kväll drar på sig sin pyjamas och löper runt i staden under någon halvtimme är det förmodligen svårt att glömma bort, blir man tagen för förargelseväckande beteende lär minnet bli ännu fastare. Mer estetiskt tilltalande är att försöka finna så små medel som möjligt för att kunna behålla en minnesbild.
Man bör alltså börja på en måndag och sedan omsorgsfullt avverka varje dag till och med söndagen. ”Omsorgsfullt” är väsentligt eftersom man skall vara övertygande för sitt eget sinne. Alltför lätt kan man få för sig att ”det där minns jag” vilket man efter en tid i regel inte gör. Kroppslig aktivitet är en väsentlig förstärkning. All rörelse, alla uttalade ord eller sång, starka ljud- och ljuseffekter visar den fysiska dimensionen av minnet.
Sju dagar kan verka lite, men när det har gått några år kommer det att visa sig om man lyckats att behålla ett stycke av sin egen och ständigt förlorade historia.
Enkla projekt kan vara lätta att komma ihåg men gör man flera stycken blir det svårt att särskilja vilken bestämd dag de utfördes. Klarar man det här kan man gå vidare med en hel månad och så småningom till den verkligt stora utmaningen: Ett helt år. Noteringar är tillåtet.
Minnesprojekt 1. Två trädgårdsstolar med klädnypor. (T ex tisdagsprojekt: Dag 2)
Minnesprojekt 2. Keramisk häst på ett brunnslock: Horse-on-well vilket snabbt läst blir ors-on-well – Orson Welles (han ligger faktiskt begravd i en brunn).
6 kommentarer
men, aaaaah... TANKEVÄCKANDE
Det är en kul idé, som man absolut borde testa någon gång! :)
Jag kom att tänka på ett minne jag har, som bevarades på ett väldigt enkelt sätt... Jag var sju år och åkte flodbåt i Hamburg, när jag såg ett foto jag bara måste ta. Problemet var bara att jag inte hade någon kamera. Jag minns inte vad det var jag ville fota, men däremot att jag tänkte att jag kunde göra det i minnet, varpå jag tog upp en låtsaskamera och tog en bild...
Kul! Man kan ju testa, men ett år verkar lite för bra för att vara sant.
jag skriver dagbok. då kan jag gå tillbaka och minnas.
Det är ett ganska bra knep för att försöka förändra sin vardag också. Om man, som jag, gör samma sak varje dag (dvs ingenting) är det en bra utmaning att varje dag hitta på en ny sak man ska minnas att man gjort. Jag tänker börja filma mitt liv, en dokumentär för mig själv och av mig själv, också ganska bra!
Mycket bra skrivet. Jag har tänkt på det där, man MÅSTE göra små speciella saker för att veta att man lever. Och komma ihåg det för framtiden.
Skriv ny kommentar