Internet är fantastiskt. Det är en lekplats. Precis när det blev stort, i början på nittiotalet, så försökte man förklara för företag och politiker hur nätet fungerade. Och för att vara så pedagogisk som möjligt så jämförde man med broschyrer. Man sa att internet var som en elektronisk broschyrhylla och att en hemsida var en digital broschyr. Det var därför man i början bara kommunicerade åt ett håll. Vissa politiker (läs Ines Uusman) sade att det var en dagsfluga. Inga företag var nyfikna eller intresserade av dialog. Det är först på senare år med alla communities, allt twittrande och bloggande som många upptäckt en annan dimension av nätet. Den sociala.
Men vem säger att man måste vara ärlig? Det finns tusen sätt att leka på nätet på. Ett av dem är att hitta på en nätkaraktär. En person som bara finns på internet. Ett digitalt alter ego. Du börjar enkelt genom att skapa ett mailkonto åt personen ifråga och sen kan du genom bli medlem på Facebook eller något annat community. Nätdejta, provocera i olika forum och ljuga ihop historier för andra personer på olika communities.
Använd och träna din fantasi. Att skapa en nätkaraktär handlar inte om att göra någon annan illa eller för att jävlas utan snarare för att testa människor. Det är ett socialt experiment och du kan ta ut svängarna och skita i saker som artighet, sociala koder eller vänlighet. Tycker du att det låter för jobbigt så förstår jag dig. Men jag har provat själv och det är otroligt intressant. Man hittar sidor av sig själv och tankar och teorier som man inte trodde fanns där. Saker som gömde sig under lager av artighet och spärrar som man byggt upp eftersom man lever i ett civiliserat samhälle. Men vem har sagt att det är bra?









13 kommentarer
Okej. Men vad gör man om man utger sig för att vara en person man inte är och kommer i kontakt med någon man börjar gilla tex. Kalle. Man tänker inte på konsekvenserna utan fortsätter vara den här "hittepå"-personen. Kalle börjar gilla "hittepå"-personen. Men den finns ju inte på riktigt. Och om man nu blir satans kär i Kalle, vad gör man då?
Går tillbaka till sitt verkliga jag, och börjar om att snacka med Kalle? Då är ju Kalle redan kär i "hittepå-personen" och vill inte snacka med det verkliga jag:et. Och om man avslöjar sig själv blir man ju klassad som schizofren. Man kan inte bygga något på en lögn.
??? :(
Det bästa är nog att så fort man förstår att man börjar få känslor för personen, att då vara ärligt och förklara situationen som den är.
Det där händer mig hela tiden. Ursh!
Starta om från början. "Hej. Jag heter Nalle" istället för "Hej igen, jag heter Alter ego". Easy as 1-2-3.
Det där var fan inte dumt sagt. Då slipper man en massa förklarande. Kan iofs bli jobbigt om man efter ett tag börjar prata om något man fått veta som sitt Alter ego. Kan bli rörigt om man blandar ihop, och så. Shit.
Ärch, jag skulle inte försätta mig i den situationen från början. Haha!
blev vi just uppmanade att bli nätpeddos? o___O
nae, bara skojade, men det är sjukt kul att hålla på sådär mot sina kompisar! X"D
Malmöoperan gjorde ju ett bloggprojekt för att marknadsföra en uppsättning de hade där! Intressant, tycker jag! http://blackascot.blogspot.com/
och kommer ni ihåg manas bloggande chefred som var man men som utgav sig för att vara ung invandrartjej... alla ville intervjua henne
Glömmer folk lonelygirl?
Mitt alter-ego är ju min blogg!
du kan ta ut svängarna och skita i saker som artighet, sociala koder eller vänlighet.
man kan också testa att lyfta fram mjukare, vänligare och ömsintare sidor hos sig själv.
Exempelvis "våren 2009" på facebook. Har tusentalet kompisar.......
alltså, jag har gjort det här så hemskt mycket. hade en period i mitt liv då jag hade en fiktiv karaktär på internet, tyvärr blev jag alldeles för god vän med de jag pratade med, det gick alldeles för långt och var som ett beroende, att ta sig ur det här var något av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, jag kunde inte bara sluta utan berättade för de jag ljugit för, de reagerade olika, någon blev jätteledsen, någon blev fly förbannad. jag blev tom och ledsen och näst intill deprimerad. det är fortfarande otroligt jobbigt att tänka på.
men ändå, det var jätteroligt så länge det varade, jag älskade lögnerna och mitt alter ego.
en extra bonus kan ju vara hello saferides låt "long lost penpal".
Skriv ny kommentar