#177 Gå på stan

Gästbloggaren heter Rebecca Crusoe och bor i Stockholm. Driver bloggen Populärkulturjunkien och har också skrivit om mode för gravida på bloggen Grossessan.

Jag var 10 år när jag för första gången fick tillåtelse att gå på stan utan vuxet sällskap. Jag bodde på landet så det var stort att efter skolan få ta bussen in till Eskilstunas stadskärna och där driva omkring tillsammans med några flamsiga kompisar.

Då, i slutet på 80-talet, var ”gå på stan” en ritual där man gick till Jam Jam och köpte godis för några småkronor. Till Gallerix för att bläddra bland affischerna. Till gallerian Gallerian för att ta skojkort i fotoautomaten. Och sedan tillbaka till Jam Jam igen för att titta (pengarna hade man ju redan handlat upp).

15 år senare har jag förfinat gå på stan-processen och vet att den ultimata turen på stan ser ut som följer.

• En ledig dag. Gärna mitt i veckan och en dag då det inte är en massa löningsträngsel.

• En idé om område och möjliga platser att besöka. Men absolut inga fasta tider! Att aktivt gå på stan styrs av impulser.

• En bra blandning av olika aktiviteter under gåendet. Börja gärna på ett café, strosa in i en galleria, sitt på ett soligt torg, spring in i en kompis, prova lite kläder, sjung med i musiken i provhytten, köp lite grejer.

• En förflyttning över geografiska gränser. Bor man i en storstad är det spännande att gå på stan i flera stadsdelar. Hemma i Stockholm börjar jag gärna på Söder och slutar i city. När jag en period bodde i London började jag ofta i skivbutikerna i Soho och slutade i vintagebutikerna i Camden.

”Men det låter som en vanlig promenad?” tänker du. ”Att gå på stan är ingen walk in the park” svarar jag. Att promenera är främst en fysisk aktivitet, att gå på stan har så många fler dimensioner än så. Du rör på dig, du bearbetar ditt sociala nätverk, du samlar intryck, du utvecklar allmänbildning och geografikunskaper. Och du konsumerar.