Det finns ett par kvällar om året när man glömmer bort tiden och inte går och lägger sig. Oftast runt sommarhalvåret när vädret tillåter. Kanske midsommarfesten som håller på längre än planerat eller den där förfesten som fortsätter i fest och sen efterfest och sen efterefterfest och till slut så har det börjat bli ljust igen och du knallar hemåt med skorna i handen och inser att din stad är helt tyst. Måsarna har börjat slåss om den bästa platsen för att se solen gå upp. Tidningsutdelarna börjar sina sega rundor. Om du sneglar bakom din axel så kan du se var ljuset kommer ifrån. Sätt dig på en plats med utsikt över din stad och se solen gå upp. Det tar inte lång tid. Men det är värt det.
Efter en soluppgång kan du se din stad i ett helt nytt ljus.








5 kommentarer
Kan inte annat än att hålla med om att vara vaken tills solen går upp är underbart, speciellt om man är på väg hemåt från någon trevlig tillställning. Sen kan jag rekommendera att göra det i Östersund, staden är verkligen en av de vackraste att se på från Frösöberget när solen går upp och sjön ligger spegelblank.
Förresten så har jag kommit tillbaka från resandet. Det har hänt saker i Östersund har jag hört och det finns till och med de som har 365:at en massa. Just nu pågår Kreativ Oas mitt i stan, går att läsa om på 365 Östersund.
Kram på er!
skansberget är att rekommendera om man är i göteborg, i umeå går solen upp när jag går till skolan (på vintern)
I våras satt vi, kanske 6 pers, vid Kalmar slott och delade på två folköl efter en lång efterfest. Tror solen hade gått upp redan då, men vackert var det.
Det är bland det bästa som finns, hur mycket det än fuckar upp dygnsrytmen.
Håller med, det är underbart att se solen gå upp. Faktiskt.
vi försökte oss på det här tidigare i somras, jag romantiserade kvällen och bad två vänner att vi skulle sätta oss vid vattnet och vänta på soluppgången, oturligt nog var vi i Gamla Stan och närmsta vatten råkade vara mellan vägen och någon kaj, liksom under tunnelbanan. Helt skymt och dolt och vattnet var iskallt där vi doppade fötterna, det var glas överallt och vi satt där i en hel evighet, tills vi insåg att vi satt så långt ner under allt att vi aldrig skulle se soluppgången och istället gick hem, då var det redan ljust! Men det var ändå fint.
Skriv ny kommentar