Konceptet är enkelt: en diabildsprojektor, 20 bilder och 20 sekunder till varje bild. Den som pratar väljer själv bilderna och vad han eller hon vill säga.
Så går det till när Pecha Kucha, ett världsomspännande nätverk av kreativa människor, bjuder in folk. Designers, arkitekter, journalister och konstnärer har besökt deras träffar och berättat om sig själva eller sina projekt. Pecha Kucha ligger inte bara rätt i munnen, det betyder något också: orden är japanska för ljudet av konversation.
Men Pecha Kucha är inte det enda sättet att använda en diabildsprojektor.
Du kan ta med den ut på stan och projicera dina bilder på valfri vägg, då blir det en form av sweet art. Du kan ordna en nostalgitripp på en vit vägg i köket. Du kan terrorisera dina arbetskamrater eller klasskompisar med stora diagram över försäljning, läxor eller bara allmänt onödiga fakta.Du kan förändra en hel bild genom att låta dina händer skugga vissa partier.
Det bästa med diabildsprojektorn är att det är lätt att reparera misstag, Klick, så är allt borta och finns inte mer. Du sätter en ny bild i skåran och verkligheten blir en helt annan.
Bonus: Besök Pecha Kucha Vol 15 ikväll i Göteborg. Mer info hittar du här.









2 kommentarer
Jag kommer ihåg *bildband* från skolan. Men gemensamt för dem var +Pling+ från ett ljudband för att byta bild.
Från Pogo Pedagog, menar du? :-)
Skriv ny kommentar