Konsten att göra, del åtta. Det här är en serie i tolv avsnitt om hur du blir snabbare från tanke till handling.
En av de saker jag älskar och hatar mest är när jag åker tåg och batterierna i min mp3-spelare och dator tar slut samtidigt och jag dessutom råkar sitta på ett snigeltåg utan eluttag. De första fem minuterna får jag panik. Jag kan inte hitta en bekväm sittställning och jag vänder och vrider på mig tills hela vagnen sitter och tittar på mig och undrar vilken bokstavsdiagnos de ska ge mig.
De nästa fem är lite lugnare. Då börjar jag fundera på vad jag gjort de senaste dagarna. Sen funderar jag på allt jag jobbar med och gör. Sen på vad jag ska göra. Det är som att tankar, händelser och personer landar. Lite som när människan sover. Kroppen och hjärnan börjar jobba och sorterar in minnen och tankar i fack för att du ska vakna lugnt och känna dig redo för en ny dag. Nästan samma sak händer mig när jag är sysslolös på ett tåg. Jag kan inte stressa. Jag kan inte ockupera hjärnan med musik, jobb eller film. Jag sitter ner och tittar ut på landskapsremsan som vevas baklänges in i en stor maskin.
Alla mina bästa idéer har jag fått på tåg. Alla mina bästa rader och formuleringar har jag skrivit på tåg. Alla mina största insikter har drabbat mig när jag sitter på ett tåg och har suttit sysslolös i flera timmar, hunnit sortera och landa det som har hänt mig och sen på något sätt kommit upp ett trappsteg. Levlat.
En av de saker jag älskar och hatar mest när jag åker tåg och batterierna i min mp3-spelare och dator tar slut samtidigt och sen när jag suttit och tänkt och landat i tre timmar är att slutligen komma fram. Jag tar på mig jackan och tar mina väskor och går rakt ut i bruset igen. Jag längtar till nästa tågresa. Bestämmer mig för att se till att "råka ha" lite batterier kvar så att jag får komma tillbaka till lugnet. Skriver ner det i mitt anteckningsblock.
Text: Navid Modiri
5 kommentarer
Minst sagt intressant det där, hur många underbara idéer kan komma från timmar av dötid som man först såg som ett irritationsmoment.
(Jag kom på en idé om en ny 365-blogg precis, finns det någon vänligt sinnad och lite mer teknisk människa där ute som har lust att teama upp vore det toppen, bara att maila: kasperenglund@live.se)
PRECIS så är det för mig också! Igenkänningsfaktor hundra på det här inlägget.
Att vara nedkopplad borde alla människor råka ut för någon gång. Frivilligt eller ofrivilligt. Det är märkligt hur det har blivit med dagens samhälle. Vi har knappt tid eller råd för den delen att vara nedkopplade och oanträffbara ens för en helg.
/Maria
imorgon ska jag áka tág mellan málaga och sevilla.. det kommer antagligen att regna och jag har min ipod med en ljudbok. men ändá.. det är gött att áka tág. jag gjorde ju det genom hela europa i höstas (typ).
Det är s jävla jag. vart jag än är och hur jag än gör s blir det avutomatiskt ntt fel.
Skriv ny kommentar