Det finns människor som tänker efter innan de gör saker. Jag är inte en av dem. Första gången jag gick in i väggen var jag sjutton. Jag var ordförande i elevrådet, aktiv i flertalet föreningar, pluggade som en galning i skolan och försökte samtidigt umgås med mina vänner. En dag vaknade jag i min säng och sket i att gå upp. Sen blev jag fast där i några veckor. Jag ringde mina samtliga engagemang och sa upp mina uppdrag. Från att ha varit killen som gjorde allt var jag killen som inte gjorde något. När jag kom hem från skolan de nästkommande månaderna så gick jag raka vägen till sängen och lade mig där. Min mamma trodde att jag knarkade och min pappa måste ha trott att jag var en superhjälte som var ute på nätterna och att det var därför jag var så trött på dagarna. Eller så trodde han också att jag knarkade.
Det finns människor som tänker efter innan de gör saker. Och så finns det människor som tackar ja och sen inser att de kanske inte var rätt person men då är det försent och du måste vara kreativ och lösa situationen du hamnat i. Så har det varit för mig hela livet. När jag fick jobb på radion. När jag började sjunga i mitt band. När jag fick jobb på teve. När jag startade ett projekt. När jag startade företag. Jag har sällan nån aning om vad jag gör utan försöker bara plantera ett leende i ansiktet och lösa saker när de skjuts i min riktning. Och det löser sig och blir bra i nästan 99% av fallen eftersom människan i grund och botten är en problemlösare.
Alternativet hade varit att säga nej till allt och bara sitta hemma i sin soffa och gömma sig för allt som är farligt, allt som är jobbigt och allt som är nytt. Att tänka efter innan man gör saker skapar förväntningar, ångest och ältande. Fokusera istället på att säga ja till allt och släng dig in i saker, projekt, företag och jobb utan att tänka för mycket på det och försök sedan lösa det.
Text: Navid Modiri
5 kommentarer
bra sak.
ojoj.
bra text.
Jag har haft två ja-sägarveckor mina senaste två år. Det blev helt galet underbart. Båda gångerna var när jag kände att jag fastnat i spår och mönster och kände mig tråkig, fast och okreativ. Båda gångerna blev jag lyckligare friare och mycket mer kreativ. Jag inbillar mig att det är som att bo på bottenvåningen år ut och år in för att en dag ta hissen upp till översta våningen. Därifrån ser allt annorlunda ut.
Första gången jag hade en ja-sägarvecka träffade jag en kärlek på ett mycket märkligt sätt. Han kom att betyda oerhört mycket för mig under det halvår som vi höll ihop varje dag. Andra gången sa jag bland annat ja till att följa med en vilt främmande människa till Indien. Vi åkte knappt två veckor senare...
Så jag kan bara säga - gör det! Ja, det kanske krävs lite mod. Men du får en helt annan utsikt :-).
Många skulle nog må bra av att säga "ja" lite oftare, men jag förstår inte hur någon som tidigare gått in i väggen av för många åtaganden kan uppmana alla till att säga "ja" mycket oftare.
Jag har alltid för många projekt på gång och för många saker jag sagt "ja" till. Mina nerver är åt helvete och även om det visserligen innebär att jag aldrig har tråkigt innebär det också att jag aldrig kan slappna av och aldrig mår bra. Det här året säger jag "nej" till det mesta. Det är skitsvårt att lära sig att prioritera och inte göra allt bara för att det är så lätt att säga "ja". Nu går jag nog och bloggar om det här.
Tjena, jag hade en "Yes man" dag, då alla utnyttjade mig till att hämta dricka i matsalen i skolan och jag gav t o m bort telefonen.. MEn sen fick jag som tur var tillbaka den.. Det är inte alltid någon bra idé, men ska nog försöka denna veckan som kommer! :)
´helt rätt, jag säger nej till alldeles för mycket, bara för att det känns jobbigt och svårt och nytt. Dags att vända på det ! :D nu ska jag ha en vecka då jag bara säger ja till allting. Nästan x)
Skriv ny kommentar