#441 Skaffa hund

”Ingen normalt funtad människa med ett fungerande socialt liv är hundägare.” stod det som kommentar i en bra blogg en gång.

Men vem vill vara normal, egentligen? Och socialt liv? Skojar du? Med en hund är du aldrig ensam. Dessutom blir du aldrig tilltalad så mycket som när du är ute och går med din vovve.

Jag erkänner dock: Efter att i mitt barndomshem ha varit med och tagit hand om tre – fantastiska – hundar var jag inte så sugen på att ha en själv. Ansvaret. Hundhåren. Aldrig få vara ensam. Kiss på golvet. Fixa hundvakt när man ska åka bort. Söndertuggade stolar. Listan på undanflykter med högst reell grund i verkligheten kan göras hur lång som helst.

Och överst på listan, trumfkortet: Jag har blivit allergisk.

Men vill man – eller någon annan – tillräckligt mycket går allt att lösa. Glöm aldrig det!

Så, sedan ett tag tillbaka finns det en liten hårlös hund som heter Yoda hemma. Sällsynt, framkallar i princip ingen allergi och ett fysiskt bevis på att allt är möjligt. Ger man honom torkad hud att gnaga på tuggar han inte så mycket på andra saker. Men han kissar lite varstans – och värre. Han har ibland svårt för att vara ensam, skäller på folk, stjäl allt som hamnar på golvet, nafsar i fingrar, äter konstiga grejer och slickar sedan i ansiktet, hänger efter var man än går och vill leka och … och … är alldeles underbar.

Faktiskt.

Efter en kort krisperiod har jag alltså totalköpt den här lilla småjobbiga varelsen. Visst tar det tid, men – klyschvarning – men det ger så mycket mer. Du får röra på dig, får kärlek, frisk luft och ett annat perspektiv när du tvingas se världen ur din hunds synvinkel. Kanske får du till och med en ny hobby. Kanske ger de nya perspektiven idéer om vad du ska göra i världen? Kanske blir du hundinstruktörr? Kanske börjar du skriva barnböcker om hundar? Kanske du blir lugnare av hunden - nästan medicinskt bevisat - mår bättre, och blir mer kreativ av bara det! Vad är väl hundpromenader om inte gratis tankepauser?

Förmodligen utsöndras samma hormoner som av en bebis när man har den i knät, när man har hunden i famnen och den somnar. Det är lugn som inte kan köpas för pengar.

Visst kan det kosta en slant att skaffa en vovve, men du kan också göra någon en tjänst genom att ta hand om en hund som ingen vill ha – gratis eller för en liten kostnad. Är du osäker på om du är redo kan du ju alltid låna en hund först, men att ha en heltid är både lättare och svårare än att passa en hund du inte känner i några timmar. Visst kostar hundmat och försäkring en del också, men tänk på vad du lägger ut på smågodis, kaffe, läsk, kläder, whatever - och vad du får istället så ser du att det går rätt jämnt upp.

Vill man, så funkar det. Som med allt annat.

Man växer helt enkelt ihop med sin hund, är tvungen att ta pauser, och helt plötsligt är det svårt att minnas när han inte fanns där, sovande under sin filt med tassarna ryckande när han drömmer om att jaga kaniner.

Text: Kalle Malmstedt