#473 Gå på en disputation

Per Olof Arnäs är doktor i logistik och bloggar på Third Opinion och driver även tillsammans med några andra småbarnsföräldrar sajten barncitat.se.

För de allra flesta är forskning något som känns väldigt avlägset. En virrig professor med spretigt vitt hår skrattar maniskt och drar i en stor, röd spak. Ett TT-telegram meddelar att ”Forskare slår larm, chips är visst nyttiga”. Sören Holmberg analyserar valresultat vart fjärde år. Leif GW droppar oneliners i TV 3.

Men vad är forskning egentligen? Ingen av de ovanstående meningarna beskriver det särskilt bra. Forskning är skapandet av ny kunskap. Sug på den en stund…

Skapa ny kunskap.

Forskning är en kreativ process. Jag förstår att Sören och Leif GW inte utstrålar samma kreativitet som till exempel Ernstarna Billgren eller Kirschsteiger. Men det beror på att deras kreativitet inte syns när de presenterar sina resultat. Kreativiteten ligger i processen där ny kunskap skapas. Valmöjligheterna är enorma, och en duktig forskare väljer spår lika mycket med magen som med hjärnan. Att presentera resultat kan göras på otaliga sätt och även detta moment kräver kreativitet. Ska en forskare nå ut krävs att materialet förpackas och presenteras på ett bra sätt.

Att skapa kunskap som ännu inte finns är naturligtvis inget man kan från födseln. Det är - precis som i alla skapande yrken - ett hantverk som måste tränas, stötas, blötas och nötas. Det finns ingen scenskola för forskare. Inget konstfack. Men det finns en utbildning.

Att arbeta som doktorand är speciellt. För det är ett arbete. Och en utbildning. Under en period på tre år eller mer utbildas doktoranden i forskarhantverket. Doktoranden kastas in i ett forskningsområde och tar examen som landets, eller kanske världens, ledande expert inom ett smalt och mycket väldefinierat ämne.

Att bli doktor betyder att forskarstudenten har tagit sitt ”körkort”. En doktor anses vara kapabel att forska på egen hand - utan handledning. Att kunna skapa ny kunskap. Och skapandet av kunskap får inte gå till hur som helst, naturligtvis. Det finns regler och procedurer. Ny kunskap skall baseras på gammal kunskap. Ny kunskap skall kunna verifieras av andra forskare.

Vetenskapen är alltid kritiskt inställd mot ny kunskap. Och det är med detta skrivet i pannan som en doktorand ställs inför sin största utmaning. Disputationen.

Vid en disputation skall doktoranden försvara den kunskap som skapats (i formen av en bok - en doktorsavhandling). En opponent - oftast en professor från ett annat universitet - gör sitt bästa för att skjuta hål på teorier, resonemang och slutsatser. Det kan gå ganska hett till ibland.

En betygskommitté bestående av tre andra forskare bedömer inte bara avhandlingen utan också hur väl doktoranden försvarar den mot opponentens attacker.  Direkt efter själva försvaret träffas kommittén och beslutar om betyg. Och betyget blir antingen godkänd eller underkänd.

Underkänd betyder flera års arbete år skogen. Behöver jag förklara att doktoranden är ganska så nervös vid det här laget? Oftast går det bra, och doktoranden blir doktor. Fester och firanden tar vid och kanske har en framtida nobelpristagare tagit sina första steg mot odödligheten.

En disputation tar ca tre timmar och är offentlig. De flesta universitet annonserar på sina hemsidor om när och var disputationer går av stapeln.

Vem som helst får deltaga. Det kostar inget och vem vet - du kanske lär dig något! 

Text: Per Olof Arnäs, som också har bloggat om hur en disputation går till och hur en avhandling ser ut här och här