Dagens gästbloggare är Johan Tell, författare till boken 100 sätt att rädda världen, som en gång inspirerade Navid Modiri till att skapa 365saker.se.
Lär känna ett träd.
Dels för att du är skyldig alla träd ett tack. Ett stort tack eftersom de osjälviskt producerat syre i 300 miljoner år. Syre som du andas in och lever av. Utan syre skulle du ofinnas.
Dels för att förstå hur allt hänger ihop här i världen.
Utan träd inget syre.
För få träd ger för mycket växthuseffekt.
För få halvruttna aspar och den vitryggiga hackspetten flyttar till ett annat land.
En enda gammal ek kan hysa 2 000 olika växt- och djurarter. Alltså inte 2 000 myror, alla likadana, vilket förstås också är möjligt, utan 2 000 olika typer av levande organismer. Inte bara ekbock, ekkrös, eklav, ekspinnare, ekticka, ekorre, ekoxe och ekvecklaren utan även läderbagge, svavelticka, korallticka, nötskrika, frostfjäril, kattuggla, gulpudrad spiklav, fyrfläckig asbagge plus ytterligare cirka 1 984 arter.
Men lär dig också vad ditt träd kan användas till – träd är personligheter inte bara till utseendet: Al har dåliga värmeledande egenskaper varför man bränner rumpan mindre på en bastulav av al; Asp är bra till säkerhetständstickor eftersom det glöder dåligt; Björk är segt och bra till pinnstolar; Bok suger inte åt sig fett och funkar därför till glasspinnar; Ek är hårt och blir bra parkettgolv och Idegran är bästa virket till pilbågar.
Locken på världens mest berömda fioler, Stradivarius, är gjorda av gran. Vilket kan ses som symboliskt. Trädet med det sämsta ryktet kan ge ifrån sig det vackraste av alla ljud. Magin sitter inte i materialet utan i hanteringen.
Text: Johan Tell
Bild: Katina Tell
8 kommentarer
Underbart!
Underbart!
Åh, jag minns ett träd bakom vår gård, som jag döpte till Stjärnan. Som jag tyckte om det trädet, men så blev det nedsågad för att en stig skulle göras där. Jag brukade klättra upp i trädet och se på stjärnorna, därav namnet. Minnen!
Jag älskar träd! Hur många har inte suttit i en gunga under ett träd och filosoferat någon gång i sitt liv? Eller i en hängmatta mellan två träd.Delad lycka är dubbel lycka!
För något år sedan när jag var as förbannad och ledsen, stormade jag ut i skogen i den midje-djupa snön och pulsade fram ett tag. Stannade sen plötsligt och vände mig om. Det fanns massor av träd runt omkring men det var en gran som drog mig till sig. Den var inte särskilt utmärkande på något sätt, men kände bara att jag ville gå fram och krama det.
Och fan vad härligt det var.
Magiskt hur trädet drog mig till sig. En otroligt häftig känsla
I love trees, how long they have been around, how much they must have seen and how wise they must be...
Vem bryr sig om det anses töntigt.
Jag tycker det är härligt :D
Jag ska ut och leta rätt på "mitt" träd!
Skriv ny kommentar