Per Olof Arnäs är doktor i logistik och bloggar på Third Opinion och driver även tillsammans med några andra småbarnsföräldrar sajten barncitat.se.
Senaste veckan har jag gjort något som man helt klart borde göra lite oftare. Jag har hävdat min rätt som kund och konsument. Jag har utövat den enda makt som jag har. Jag har bytt leverantör.
Mitt webbhotell ägnade sig åt Ryanairprissättning och blev till slut dyrare än konkurrenterna trots sämre service. Efter en hel dags serverhaveri utan information fick jag nog, tecknade abonnemang hos en ny leverantör som till och med ringde upp mig för att kolla att allt funkade som det skulle (jag hade varit lite dum när jag registrerade mig och angett den då fortfarande trasiga mailadressen hos mitt befintliga hotell). Nu har jag kört några dagar och är kanonnöjd med bytet.
Min nätbank har infört ett nytt säkerhetssystem som innebär att jag måste använda en dosa med sladd och ett speciellt kort för att utföra mina bankärenden. Ett speciellt kort. Tjena! Varför kan jag inte använda mitt Visakort som banken redan har gett mig? Jag hade tydligen även slarvat bort det speciella inloggningskortet som skickades ut tillsammans med dosan (känns som lite knasigt säkerhetstänk där). Nåväl, tänkte jag, jag har ju ändå mina skrapkoder. Nix. Alla andra inloggningssätt var låsta. Mina pengar var oåtkomliga. Jag ringde deras kundtjänst. Plats 18 i kön. Efter 20 minuter fick jag prata med en sur supportare som först skällde ut mig för att jag slarvat bort kortet, sedan bryskt förklarade att Nein! Inga andra inloggningsmetoder! Und, dein Visakort kan mann nicht använda! Det slutade med att de beställde ett nytt kort. Denna gång i rekommenderat brev (jag är säker på att det var som straff). Och mitt skrapkort aktiverades tillfälligt. Så att jag har tid att byta bank.
Och det känns bra. Så otroligt bra. När jag ringer min tilltänkta nya bank tar de emot mig med öppna armar. Jag inser att de senaste 10 åren med min gamla bank har varit en långsam, stadig nedåtspiral gällande kvalitet, engagemang och service. Och så är det i många fall. Din lokala mataffär som saknar konkurrens blir sämre och sämre. Varför anstränga sig när kunderna ändå handlar? Service kostar pengar. Kundvård likaså.
Därför vill jag uppmana alla att byta ut de leverantörer som inte sköter sig. Som inte överträffar era förväntningar. Som inte förnyar sig. Som inte ser er som kunder efter att ni betalat årsavgiften, köpt TV:n, handlat maten eller klippt färdigt håret. Dels är NI värda mer än så. Dels är det en skön känsla. Lite som att tapetsera om ett rum eller lägga ett nytt golv.
Because you´re worth it. And they are not worth you as a customer.
Text: Per Olof Arnäs








1 kommentar
Sjukt lämplig dag för det inlägget! Jag vaknade med SMS från telenor, de ska ha 2700 kr för lagning av min iPhone där hörlursingången, låsningsknappen och ljudjusteraren plötsligt lagt ner. När de knapparna pajjar så går det tydligen inte på garatin. Tyvärr är jag bunden till telenor i antingen fyra eller 16 månader till, men efter det är det aldrig mer telenor!
Skriv ny kommentar