Dagens gästbloggare heter Gro Dahlbom och presenterar sig själv såhär: Jag heter Gro Dahlbom och pluggar kognitionsvetenskap på universitetet i Linköping. Det innebär att jag lär mig hur människor tänker, hur maskiner skulle kunna tänka ifall vi lärde dem, och hur man bäst utformar interaktion mellan de bägge. Jag gillar berättelser, tempo och osannolikhet. Du återfinner mig på min ständigt identitetsambivalenta blogg Death and Furniture.
När jag var liten hade kommunen ännu inte grävt ner elledningarna i Dalsland och när höst- och vinterstormarna kom blev det alltid strömavbrott. De varade ett eller kanske ett par tre dygn och jag tyckte alltid att det var hemskt spännande. Vi eldade i öppna spisen, lagade mat på triangakök, gick runt med fotogenlampor i huset och på natten sov jag och min mamma i samma säng med dubbla täcken eftersom det blev så kallt.
Idag skulle jag inte ha samma frejdiga inställning till att bli av med elekriciteten. Det beror dels på att vuxenlivet ställer så mycket mer krav på effektivitet och ansvar, men också på att vi på bara något årtionde blivit så mycket mer tillvanda och beroende av saker som är energibundna. Därför beslöt jag att leva ett dygn utan att använda ström.
Väljer du att stå utanför det eldrivna livet får du vara beredd att försaka en hel del. Först och främst får du stänga av dator, mp3-spelare och mobiltelefon. Du kan inte gå till skolan eller jobbet, inte vistas på någon offentlig plats överhuvudtaget eftersom de tenderar att vara upplysta med elektriskt ljus. Du får inte äta elvärmd eller elkyld mat. Vill du vara hardcore kan du inte ens använda kallvatten, eftersom det en gång har pumpats upp i vattentornet.
Men det mesta går att ersätta. Plugga eller jobba kan man göra så gott det går hemifrån, utnyttjandes dagsljuset, och istället för att träna på gymanläggningen får du gå ut och springa. Gitarren får ersätta stereon och din egen vackra sångröst iPoden när du är ute på promenad. Umgås kan du göra i stearinljusets sken med de vänner som är så pass lojala att de accepterar dina märkliga påfund. Är det vinter kan du ha kylvaror utomhus och är det sommar underlättas användande av engångsgrill och stormkök.
Återstår då frågan varför. Här blir jag gärna lite exalterad, och vill hävda att det finns ett brett spektra av anledningar beroende på vilken person man är. Tävlingsmänniskor gillar kanske utmaningen i att leva en så normal dag som möjligt med begränsande förutsättningar. Den äventyrslystna eller bara allmänt uttråkade välkomnar lite vardagsedge. För aktivisten kan sysselsättningen agera som ett statement – en protest mot lite vad som helst; energikris, ekonomisk kris, social kris. Någon annan tilltalas av att det är roligt när vardagens bryts och man får leka med stearinljus lite. Eller så kanske det bara är skönt att för en gångs skull tvingas låta bli att slösurfa.
Men framförallt ger en dag utan elektricitet perspektiv. Den agerar som en paus i tiden och livet. Plötsligt kan du inte göra allt det där som du egentligen måste. Du får anpassa dina aktiviteter efter dagsljuset och det är ingen som kan ringa-messa-msn:a-gmailchatta-facebooka dig. Tiden blir lång och prioriteringarna vänds. Kanske får du tid att göra det där som du vill men aldrig hinner. Kanske får du tid att tänka tankar som inte bryts utan som växer och förgrenar sig långsamt och mjukt. Kanske förstår du hur enkel den annars så självklart givna elektriciteten gör vår vardag, och hur höga krav den ställer på våra inre grottmänniskor.
Text: Gro Dahlbom
2 kommentarer
Två veckor varje sommar spenderar jag utan el och rinnande vatten. Fuskar lite dock med att besöka offentliga platser då och då. För att ladda just telefonen och mp3-spelaren.
Det är väldigt intressant det där, men på något sätt är det väl ändå lite enklare när strömmen försvinner utan förvarning än när man faktiskt bestämmer sig. Då behöver man inte stänga av saker, fundera på vilka saker som drar ström och så vidare.
Själv har jag växt upp på landet och vi hade strömavbrott lite do & då när jag var liten. Men vi hade det ganska enkelt, eftersom vi har vedspis i huset, så maten kunde lagas som vanligt och huset kunde värmas upp. Mest ljuset som inte funkar. Och så klart alla tekniska saker, men de brydde man sig ju, som sagt, inte lika mycket om som liten.
Nu, som äldre, har jag däremot upptäckt hur handlingsförlamad man blir och hur kreativ och påhittig man behöver vara utan ström. Jag har spenderat en hel del tid i Afrika, framför allt Uganda, och där vet man aldrig om strömmen kommer försvinna eller inte, eller hur länge den är borta. Och eftersom man inte vet sitter man kanske ibland och bara väntar, men ibland måste man hitta på saker för att roa sig själv. Det är svårare än man tror att spendera tid utan ström.
Skriv ny kommentar