Dagens gästbloggare heter Anders Iwers och var med och grundade det legendariska death metal-bandet Ceremonial Oath. Han har genom åren även spelat i Cemetary och Mercury Tide, men är mest känd som ständig basist och stöttepelare i goth metal-bandet Tiamat.
Det går lätt slentrian i utövandet av yrke/hobby/sportande/valfri aktivitet.
I mitt fall har det varit att spela bas i hårdrocksband, något jag gjort med viss framgång de senaste 14 åren. Då medlemmarna i mitt band bor utspridda i olika städer och länder så blir det inte så mycket besök i replokaler. Vi har hanterat detta genom att spela så ofta att vi inte har tappat formen (så mycket...) mellan spelningarna.
Vi har hållit något som på sportspråk kallas "hög lägstanivå" vilket gör våra sämre dagar, eh, acceptabla.
Något rutinen har spelat stor roll i, vi "vet" lite vad dom andra kommer att göra/spela i valfri situation.
Gott så, men utvecklingen då? Ja, den har ju stagnerat, i alla fall rent tekniskt. Vi är bra på våra instrument, men vi blir inte bättre, om ni förstår. Så, hur går man vidare då?
Jo, i mitt fall blev lösningen att tacka ja till en spelning som akustisk gitarrist.
Vår sångare Johan Edlund har i sin tur löst sitt utvecklande genom att påbörja en soloskiva på svenska.
Han blev då erbjuden en spelning på stor rockfestival, för att framföra några låtar "unplugged" som det heter.
Då han känner sig obekväm på scen utan mig så frågade han om jag ville spela gitarr med honom, och jag tackade glatt ja!
Sen blev jag nervös, "fan det var ju tio år sen jag stod på scen och spelade gitarr, och akustisk sådan har jag aldrig spelat framför publik", tänkte jag.
Så jag hastade stressat ner i källaren, packade upp min gitarr och började spela. I början gick det oerhört stolpigt, men jag märkte att ju mer jag spelade, desto smidigare gick det. Särskilt hade jag problem med ett parti där jag skulle spela en ganska avancerad figur som hade ytterst små, men tydliga och avgörande förändringar. Det gick skitdåligt, och jag svor och svettades över detta. Men efter några timmars övande kom min sambo ner och tittade till mig, och då pratade jag med henne samtidigt som jag spelade, varpå hon anmärkte att nu låter det som på skivan. There was much rejoicing!
Efter det har jag suttit nästan varje kväll och spelat, inte bara gitarr, men jag har märkt att fingrarna inte längre tar samma vägar på basen heller, så slutsatsen måste bli att övande ger resultat! Något jag gärna hade fått reda på för 20 år sen ... Då hade jag varit grym!
Så, kom gärna förbi det akustiska tältet på Sweden Rock och se om jag bara bullshittar, eller om det faktiskt ger resultat att öva!
Text: Anders Iwers
1 kommentar
Jag borde verkligen öva mer på mitt spelande. Tack för peppen.
Skriv ny kommentar