Jag tänker inte påstå att bio ensam förhöjer någon form av filmupplevelse, även om många gärna vill påstå just detta. Jag tycker en filmupplevelse kan bli enormt roligare om man går med någon man gillar.
Jag minns när jag såg senaste Harry Potter-filmen och satt bredvid min bror. I filmen händer detta: Läraren, Professor McGonagall ropar åt en pojke i korridoren att 'du är på väg in i flicktoaletten!'. Jag böjer mig nästan automatiskt över till min bror på direkten och viskar 'I know!'. Följt av ett kort fniss, för att sedan få fokus på filmen igen.
Att gå på bio ensam låter dig helt fritt välja vilken film du ska se, när du ska se den, gå på toa utan att behöva säga det till någon, äta den summan popcorn du tror dig klara under kvällen.
En del anser att det är pinsamt att gå på bio ensam. Men vad är egentligen mest pinsamt? Att se en skön, ny film på egen hand, eller desperat ringa halvbekanta och alltid få svaret: 'Eh, nej. Jag såg Avatar när den kom ut. Med mina riktiga kompisar' (mer eller mindre).
Att vara i en varm biosalong gör den varma juniluften härlig att andas in när man går ut ur lokalen. Ta en promenad mot busshållsplatsen eller lägenheten. Titta på hur staden lyser kvällstid. Kanske tar du en cigg. Kanske tar du en burgare. Kanske lyssnar du på någon passande låt (soundtracket till filmen du såg nyss, kanske?).
Oavsett vilket så är bio ensam en underskattad upplevelse.
Text: Joseph Pollack, 365saker.se och 365sociala situationer
6 kommentarer
Gick faktiskt på bio ensam för cirka en månad sen, det var riktigt soft! Man kan ju titta på film ensam hemma, varför ska ensamma människor portas från biograferna?!
Förra året gick jag på en hel filmfestival ensam. Såg 15 filmer inom loppet av en helg och kunde själv bestämma exakt vilka filmer jag ville se när och slapp diskutera med någon när jag bestämde mig för att gå från en holländsk film där texten fattades första tio minuterna, och istället ta bussen hem (hade jag sett filmen hade jag fått vänta länge på bussen).
Jag gick och såg 2012 själv.. gottade mig i att ha en STOR popcorn och en STORSTOR cola för mig själv, utan att behöva skämmas inför någon jag kände. Gott gott.
Men när 20 minuter av det klichéfyllda slutet återstod blev jag nödig.. kissnödig, något djävulskt! Och jag kunde ju inte resa mig upp och gå mitt i slutet!
Jag skyller fortfarande på att jag alltid blir påmind om att "preventiv-kissa" av mitt sällskap före filmen... så kan det gå!
Jag såg på Avatar. Nä att gå på bio vill jag göra med folk ;)
Igår gick jag på bio ensam. Jag såg Den nakna mannen som hade premiär i Sverige igår i olika städer runt om i landet. Mycket bra film med idel amatörer som skådisar som berättar sin egen historia, nakna i en bastu. Fascinerande vad det går att få till det!
Jag tycker det är enkelt att gå på bio ensam. Man går iväg bara. Inget dividerande om när och hur utan bara step ut genom dörren.
//Anita
Har gått på en del filmer själv genom åren. Speciellt sådana filmer som ingen i min bekantskapskrets kan tänka sig att se. Ofta handlar det om fördomar för deras del. När jag tillslut har övertalat dem att se filmen på dvd så har de oftast ändrat uppfattning. En del personer tycks värdera olika filmer olika mycket. Dvs att en del filmer är helt ok att betala för ett biobesök, medan andra som är mer dokumentärlika inte skall kosta något att se. Det är som att en amerikansk "storfilm" ibland lika med actionfilm är mer utav en "riktig" film. Detta synsätt är trist tycker jag. Själv har jag inte ångrat en enda film jag sett ensam på bio. De har alla råkat vara otroligt bra! Jag har t.o.m varit lite triumferande och stolt över mig själv att jag faktiskt struntade i omvärldens nedsättande kommentarer om filmerna och tog mig till bion.
Skriv ny kommentar