När jag bestämde mig för att ta en paus från Facebook och Twitter var det ett gäng som blev sura och tyckte att jag var egoistisk. Det stämde bra. Jag tänkte bara på mig själv. På att slippa kommunicera, slippa chatta, snacka, skriva till folk och läsa vad de hade skrivit. När jag var borta från de sociala medierna och inte kände att jag behövde rapportera om varje rolig mening som dök upp i huvudet, varje citat jag hörde eller läste eller snygg street art från stadens egna galleri så kände jag hur tankarna kom tillbaka.
Inte bara kom tillbaka utan fick växa innan de formulerades. Inte bara det utan att jag satt och tänkte riktigt länge så att tankarna fick sidekicks.
Till slut så började jag komma ihåg hur det var att inte berätta om allt för alla. Då började jag fundera på varför jag tyckte så mycket om Facebook och Twitter. Jag började fundera på anledningen till att jag tyckte om att kommunicera med andra människor; människor jag kände och främlingar. Folk som gillade det jag skrev och folk som vill ge mig skit för saker jag hade sagt. Jag älskar att kommunicera. Jag älskar det pågående samtalet och det ickeavslutade resonemanget. Det föds saker mellan skallar och hjärtan som är värt så mycket mer och som inte hade uppstått på samma sätt som en ensam ekvation.
Pausen gjorde att jag hittade tillbaka till både Facebook och Twitter. Den här gången gör jag det för att jag vill och för att jag tycker om det. Inte som en vanesak. Det är skillnaden. Det är skillnaden i allt. Det aktiva valet som du kan stå för.
Text: Navid Modiri
3 kommentarer
Jag har droppat twitter. Dags att spontandroppa Facebook också.
Jag är precis påväg till ödemarken i skärgården.. ingen kontakt med verkligheten på 3 veckor :)
365saker.se är den enda anledningen till att jag sätter mig vid datorn. Bloggen förgyller mina tankar. Jag har till och med börjat jobba på ett eget blogg inlägg. Det ska finslipas något dock.
Skriv ny kommentar