Dagens gästbloggare Daniel Svanberg har skapat de internationellt framgångsrika mjukisdjuren Spök-Spök, Spökelina, Herr Leverfläck och deras vänner.
Kreativitet är en av de viktigaste sakerna vi har här i livet. En del av oss målar, andra skriver, och vissa skulpterar. Själv har jag fastnat för att sy monster.
Det kan låta lite lustigt att en fullvuxen man gillar att sy mjukisleksaker, och det är det kanske också, men vad gör det när resultatet kan bli något vackert och inspirerande. Något som återuppväcker känslor och tankar från barndomen, något som lockar till skratt, eller kanske bara något som får dig att le.
En annan rolig aspekt med att sy mjukisar är att det i många kretsar har börjat uppskattas som en renodlad konstart. Gallerier i både Europa, Asien och USA ställer ut “designer plushies” på en stadig basis, och det som började som en hobby har för många vuxit till en heltidsyssla.
Hur gör man då för att sy sitt eget mjukismonster? Det hela är ganska enkelt; grunden ligger i att ha en ide för vad du vill göra. Vill du sy en snäll eller elak figur? Ska den vara stor eller liten? Vill du ha något speciellt tema? När du väl bestämt vad grunden till din mjukis ska vara så är det bara att sätta sig ned och börja skissa. Rita din figur så gott det går på ett papper, gör de små ändringar du behöver for att få den rätt, och låt fantasin flöda. Rätt vad det är så märker du att du träffat rätt, att din design är precis som du vill ha den, och att du kan gå vidare till nästa steg.
Steg två innebär att du för över din design till ett mönster. Här kommer du att behöva räkna ut hur många olika tygstycken du behöver sy ihop för att få din mjukis att komma till liv. Rita upp mönstret på ett papper, och rita sedan av outlinen på ett tyg som du gillar. Därefter är det dags att sy; använd symaskin, eller sy för hand. Sy fast detaljer, eller brodera dem. Allt är möjligt, och det finns egentligen ingenting som inte går att göra, det är bara din egen fantasi som sätter gränserna. Kom bara ihåg att sy ihop din mjukis ut och in, och lämna en liten öppning så att du kan vränga den rätt när du sytt klart.
Slutligen så stoppar du din nya vän full med vadd, och syr ihop den lilla öppningen du lämnat. Ett viktigt steg återtstår dock, nämligen att ge din nya vän ett namn. Det här är det viktigaste steget av alla, för det är här du blåser liv i din skapelse.
Text: Daniel Svedberg







Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar