Det finns tre sorters människor: de som läste Sagan om ringen-böckerna innan filmerna, de som läste Sagan om ringen-böckerna efter filmerna och de som aldrig läst eller kommer att läsa Sagan om ringen-böckerna.
Jag tillhör den första kategorin och således den grupp människor som hade ett annat ansikte på Frodo, Gimli och Aragorn och var tvungna att tänka om när filmerna kom. Det blev dock rätt bra till slut. Men inte helt optimalt. Vissa saker fattas i filmerna. Vissa saker som man älskade med böckerna. Jag saknar Tom Bombadill och Beorn. Jag saknar berättelsen om Bilbo och jättarna. Men mest av allt saknar jag myten om hur alverna började tala med träden. Det finns inte så utbroderat i filmerna som i böckerna. Det kunde fått mer utrymme.
Jag tror att bokstäver hör ihop med naturen. Jag älskar klippen med Coco the talking gorilla och jag ser fram emot framtiden när man kan koppla upp sig mot olika arter i djur och växtriket och höra deras språk. Fram till dess får vi nöja oss med alfapetkrukor.
Text: Navid Modiri
Bonus!: Marilá Dardot









1 kommentar
Fantastiskt inlägg. Jag gillar det.
Skriv ny kommentar