"Jag skulle vilja att ni var mina barn som var prinsessor och att jag var er mamma. Då skulle jag vara en stor fjärlil. Med hjärta på".
Så sa lilla M, 4 år, till mig häromdagen.
Jag fattar fortfarande inte vad det betyder. Men det var fint.
Även om jag inte ser mig själv som en prinsessa, så öppnar sådana samtal för helt nya tankar. Barn är inte bundna av konventioner. Skiter i hur saker ska vara. Pratar efter en helt egen logik.
Kanske kan man säga att de visar oss vad som är riktig kreativitet? Att tänka utanför ramarna. Skapa egna ramar och sedan bryta dem.
Ta en pratstund med ett barn och se vart ni landar. Det är lätt värt tiden det tar.
För om vi väcker barnasinnet fattar vi inte bara att allt är möjligt. Vi får också prioriteringarna rätt.
När jag frågade lilla M om vad man skulle kunna tipsa om på 365saker.se, vad man kan göra istället för att bara sitta och glo på tv, då svarade hon:
"Leka".
Det är det bästa någon har sagt till mig på länge.
Text: Kalle Malmstedt, redaktör 365saker.se








3 kommentarer
har en kompis lillebror som stavade det »skärleken.« jag tycker fortfarande att det är genialiskt.
skenialiskt* förstås.
Det där var nog det finaste jag har läst i mitt hela lilla liv.
Bra sagt lilla M.
Skriv ny kommentar