Vi håller på att förbereda lite grejer. Vänta så får ni se. Men så länge varvar vi nya inlägg med några gamla favoriter. Först ut är dagen då Navid testade att rida på en häst.
Dagen innan jag ska rida på en häst för första gången skriver jag i statusfältet på min Facebooksida: Jag ska rida på en häst.
Jag får ett meddelande. Anders i Detektivbyrån frågar om jag ska till Bergsjön och rida. Han och hans barn brukar gå till en djurpark och rida varje söndag. I samma inlägg ger Anders mig tillgång till sin fina blogg. Men det är inte vad den här berättelsen handlar om. Det är mer som ett avstamp.
Jag har alltid varit rädd för hästar. Ny tanke. Jag har alltid haft lite pirr i magen när jag varit i närheten av hästar. Ny tanke. Jag har haft lite för mycket respekt för hästar. Så när Else berättade att hon hade bokat in oss på ridning strax utanför Göteborg så fick jag svindel. När jag gick in och googlade ridning fick jag ännu mer svindel. När jag fick se strumporna jag skulle få låna fick jag en chock. Men det är inte vad berättelsen handlar om. Det är mer som en bildtext.
Hästarna var inte lika stora som riktiga hästar. Det var islandshästar. Det är lite som en fransk balkong. Lite mindre och lite mindre farligt. Hästen jag skulle få rida på hette Golan. Hon var som när du träffar en osocial person för första gången och ska prata. Du hamnar bredvid dem på ett tåg som stannar, en tråkig fest eller i en hiss som fastnar. Det gäller att lirka, envägs-lirkning. Men när det lossnar så lossnar det rejält. Min rädsla försvann och med risk för att låta som ett eko ur Tomas Ledins hjärna; red vi i ösregnet, jag galopperade förbi de andra hästarna helt utan rädsla.
Else skrek efter mig när jag red förbi:
- Det är lugnt Navid, var inte rädd!
Jag var inte rädd. Jag släppte kontrollen och lät Golan styra. Gungade i samma takt, samspelt och nästan som i dans. Jag vet hur det måste låta. Men solen sken igenom ösregnet och jag satt rakryggad i en hästsadel och njöt för fulla drag.
Dagen efter. Träningsvärken tvingade mig att ligga ner fram tills det var lunch. Jag skrev till Anders och berättade om min upplevelse. Jag ändrade min Facebookstatus: Jag har galopperat för första gången.
Text: Navid Modiri
Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar