Ja, som sagt var, 2011 blir ett stort år för 365 saker du kan göra. Det har du säkert fattat nu. Men det hindrar oss inte från att ge dig chansen att återstifta bekantskap med begynnelsen 2009:
Minimera stress, magsår och utbrändhet.
När jag var fem bodde min familj i en lägenhet på bottenplan. Det är enda gången jag har haft en trädgård. I trädgården fanns små buskar, vildvuxet gräs, nyponbuskar och rabatter. Som en vanlig trädgård. Där fanns också nässelbuskar.
Jag var inte särskilt smart som barn. En dag gick jag fram till en av nässelbuskarna och stoppade ner båda händerna för att se vad som hände. Här får du några sekunders tystnad för att själv lista ut hur det gick sen.
Det inte bara kliade på händerna. Det brann. Jag visste inte vad jag skulle göra av mina fingrar. Så jag råkade klia mig i ögonen. Först det ena och sen det andra.
Jag sa ju att jag inte var särskilt smart som barn. Ögonen svällde upp och pappa körde mig till sjukhuset. Läkaren berättade att kroppen reagerade starkt. Sedan dess har jag varit allergisk mot pollen, katter, hundar och en massa annat som gör att det blir jobbigt i många situationer.
Efter det hatade jag pälsdjur, träd, varma årstider och nässelbuskar. Jag snörvlade och fick tårar i ögonen av mina allergier. Åren gick. Jag snöt mig.
Men en dag träffade jag Ninja och Leo. Ninja är grå och rör sig som en ninja över hustaken och Leo är gul och tjock och rör sig därefter. Det uppstod kärlek vid första ögonkastet. Jag hade aldrig tidigare gillat katter men nu hände något.
Det började med att jag hälsade på dem. De hälsade tillbaka. De var små och söta kattungar men jag höll avståndet. Det var en blandning av allergener och respekt. Senare började de gnida sig mot mina ben. Jag kanske klappade dem någon gång. Blundade och väntade på att näsan skulle börja rinna. Ingenting hände. Så jag fortsatte att klappa dem försiktigt. Tvättade händerna efteråt. Åren gick.
Och så för ett par dagar sedan så får jag en utomkroppslig upplevelse. Ögonen blir en kamera som sveper utanför kroppen och jag ser mig själv komma hem. Tar av mig skorna och går och sätter mig i soffan där Ninja ligger och bara är. Hon tittar upp mot mig och hälsar.
För er som inte har katter kan jag tala om att de ofta ligger ner. Vilar. Reser sig och äter. Går runt lite. Slickar sig själva rena. Och vilar igen.
Så jag ser mig sitta där i soffan. Ser mig själv luta mig ner och lägga huvudet på soffkudden bredvid den håriga ninjakatten. Hon stryker sitt huvud mot min hand, visar var hon vill bli kliad. Kameran zoomar in i närbild. Vi ligger kind mot kind. Min ena hand kliar henne bakom örat och hela soffan börjar surra av den lilla kattens spinnande. Bilden darrar till. Paus.
Text: Navid Modiri
Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar