Vi sitter fast i en snödriva. Spela schack så länge.
1985 skeppades en liten familj till Sverige från Iran. Jag och mina föräldrar hamnade på en flyktingförläggning i Trelleborg. Det var lite som ett kollo med våningssängar, gemensamt kök och lukten av gammalt trä. Enda skillnaden var att ingen ville åka hem.
På förläggningen bodde också en av Saddams före detta generaler. Han var grym på alla sorters brädspel, speciellt de strategiskt tillspetsade. Generalen och min pappa kunde sitta och spela schack i timmar. Jag stod bredvid och försökte nå upp till bordskanten. Generalens partytrick var att han kunde vinna enbart genom att använda bönderna längst fram. Min pappa slet sitt hår som matadoren i Ferdinand. Tur nog så är han en iraniepappa och har mycket lugg. Synd nog ringde generalens kusin från hemlandet och berättade på en sprakig telefonledning att generalens fru och döttrar hade hängts i bjälkarna i hans gamla hus och huset hade bränts ner. Generalen välte schackbrädet och slog sönder inredningen på förläggningen tills polisen kom och hämtade honom. Sen dess har min pappa alltid pratat om hur stort och viktigt och vackert det är att spela schack.
Text: Navid Modiri
Bonus: Schackportalen








1 kommentar
Schack är trevligt, men kinesiska Go verkar trevligare. Det eftersom det är mycket simplare men ändå öppnar för mycket djupare strategiska möjligheter.
Skriv ny kommentar