Tage Danielssons och Per Åhlins fina Karl-Bertil Jonssons julafton är svensk TV-tradition, men för den som inte har sett den (så kommer ju en chans om du läser detta på julafton) kan historien summeras såhär: Karl-Bertil jobbar på Posten, snor de rika människornas paket och sprider glädje bland de fattiga. Först blir de rika föräldrarna arga, men till slut segrar julens givmilda ande och alla blir glada.
Typ.
Julen - eller livet - behöver ju faktiskt inte innebära att samla på sig flest saker. Och julen behöver ju inte heller vara fokuserad på att få, få och få, konsumera, konsumera och konsumera.
Så, vare sig det är julafton eller inte, kan du väl fundera: Behöver jag allt jag har? Det kanske finns någon som behöver det bättre, som skulle bli glad? Kanske en Faktum-försäljare vill ha en av dina böcker i julklapp? Kanske Frälsningsarmén har bättre användning än du för soffan på vinden? Du kanske har leksaker som du har tröttnat på men som skulle kunna glädja barn i fattigare hem - ja, det finns sådana i Sverige.
Kolla själv - du har säkert något du kan ge bort till någon du inte känner.
För gör du det, då ger du inte bara saker - du ger omtanke också. Och det värmer. Speciellt i juletid.
En sista tanke bara: Jag hörde på ryktesvägen att när folk gick till Socialen för att be om extrapengar för 10-20 år sedan, så var det för att kunna ha lite extra fint på julen, kanske köpa en extra julklapp till barnen. Nu för tiden är sådana önskningar ovanliga. Nu ber man om pengar för att kunna köpa en julklapp till sitt barn över huvud taget.
Tänk på det och kolla i dina lådor och skåp. Eller, du vet den där saken du fick av moster Malin och inte ville ha? Du kanske inte ska be om kvitto och gå och byta den. Du kanske ska ge den till någon annan.
Text: Kalle Malmstedt, redaktör 365saker.se
Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar