En gång om året fick min mamma nog och ringde morfar. Sen kom han hem till oss och
opererade.
Det gällde våra blomkrukor. Morfar klippte, vattnade, flyttade om, drog upp rötter,
stoppade ner rötter, petade ner blompinnar och knöt snören. Han sa vackra namn på
någon slags sagopoesispråk, berättade vilket ljus hans älsklingar ville ha och hur ofta man
skulle vattna dem. Jag lyssnade andäktigt, glömde alltihop och stack mig på kaktusarna.
Sen dess har jag knappt rört en blomma. Jag har trott att det finns ett rätt sätt att göra
det på. Som om hela stans parker skulle vissna om jag feltempererade vattnet och var
oartig nog att inte nämna grönsaken vid namn.
Det var nog inte vad morfar hade hoppats. Och inte mina krukväxter heller. De vill ju
hellre att jag försöker rädda dem, föröka dem och hjälpa dem att sprida sin grönska i
fönstrena.
Så idag börjar jag. Jag tar mig an krukväxten på 365 sakers kontor. Jag gräver lite i
jorden efter rötterna och skiljer den från sina kompisar. Jag placerar den i ny kruka, häller
på jord, vattnar rejält. Det var inte svårt alls. Och nu har vi två krukväxter till vårt nya
kontor!
Kanske har du blommor hemma som växer så det knakar. Du kan med gott samvete
klippa av en kvist här eller där. Ställ dem i ett glas med vatten. Det blir som ett litet
akvarium där du kan se hur rötterna växer ut dag för dag. När blomman blivit härligt hårig
nertill kan du sätta den i en kruka med vatten, och var så god! Här har du en ny kolloni
med grönt, ja...vad den nu heter.
Text: Agnes Branting, 365saker.se







1 kommentar
Jag delade en blomma igår söndag. Det blev både fint och bra. :)
/Annika
Skriv ny kommentar