Inte ett år utan ett inlägg om gerillastickning, right? Med andra ord, dags för en uppfräschning. Kom igen, våren är inte här än! Lyktstolparna fryser ju!
Folk frågar oss varför vi stickar in offentliga artefakter. Vi förstår varför de frågar. Frågan är relevant. Däremot är den svår att besvara. Svaret blir alldeles för långt för att kunna ge en förbipasserande. Vårt graffitistickande är absolut politiskt. Vi pikar och pekar på problem som uppstår i vårt samhälle tack vare hur människor i samhället agerar, men vårt stickande är så mycket mer.
Garner, stickor och virknålar fyller en funktion i våra liv. Efter många sms och telefonsamtal brukar vi lyckas med att enas om en tid då våra projekt vid sidan av Stickkontakt, vilka är arbete, plugg och familj, ”puts on hold”. Ett möte kan äga rum. Möten som oftast sker på Stickkontakts högborg i Årsta, Javasavi.
Kaffe, kaka och ett bord fullt med garner är vad som behövs för att få igång kreativiteten. Men det behövs även en stor dos vänskap och muntligt utbyte. Genom kommunikation skapas projekt där alla i gruppen deltar. Projekten innebär att vi svetsas samman och har något i våra liv som bara är vårt. En pågående process där stickning och virkning, som ger oss något, står i fokus och där ingen annan släpps in. Vi gör något som gör våra liv betydelsefulla. Våra liv fylls med substans. En när och kär har kallat våra möten för ”en kacklande hönsgård”. Ja, kanske… En gerillastickande grupp med höns som kacklar, fyller en funktion i samhället, men framför allt en grupp höns som berikar sina egna liv utan att be om ursäkt eller ge vika.
Text: Stickkontakt
Inlägget är tidigare publicerat här.
Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar