#942 Vakna piggare – igen

Även på sommaren kan man behöva hjälp med att komma ur sängen.

Om livet hade varit ett tevespel hade jag skjutit morgonen i huvudet. Ett rent headshot. Bara så. Jag hatar morgnar och morgnarna hatar mig tillbaka. Så länge jag kan minnas har jag vaknat med ett stort luddigt finger i halsen och trott att kräkreflexen på något sätt sätts igång av väckarklockan. Jag kan hålla på med liknelser hela dagen men de kommer alla att landa i samma sak: Jag är ingen morgonmänniska. Vi konstaterar det och går vidare eftersom jag har hittat ett knep som funkar ibland. Med ibland menar jag att det funkar varje gång jag utövar det men att jag glömmer att göra det någon gång då och då. Okej. Jag ska erkänna. Jag kommer ihåg det en gång i månaden kanske. Men det slutar med att jag morgonen därefter vaknar som vore jag en nykrönt monarks pärlemorspolerade leende. Kass liknelse. Tar en annan. Men det slutar med att jag morgonen därefter vaknar som vore jag en sköldpaddsbebis jollrande av skratt på sin femårsdag när han öppnar alla paket och alla paket innehåller Transformers.

Tricket är väldigt enkelt. När jag går och lägger mig på kvällen så släcker jag lampan, lägger mig i sängen, blundar och föreställer mig att det är morgon. Jag föreställer mig att väckarklockan ringer och att jag vaknar. Jag försöker bygga scenen inuti mitt huvud. Hur jag ställer mig upp och hur piggheten bara rusar upp i huvudet. Hur jag ler och tänker: Underbart. Morgon. Vad nice.

Jag spelar om scenariot i mitt huvud. Går igenom det steg för steg. Kanske fem gånger. That's it.

Och det slår aldrig fel. Morgonen efter när jag vaknar så kommer hjärnan ihåg hur den hade tänkt sig att uppvaknandet skulle bli. Så den ser till att det blir så. Nu vet jag att det finns många tvivlare därute. Jag var en av er. Minns vad jag berättade om headshots, luddiga fingrar i halsen och kräks. Prova själva.

Text: Navid Modiri