Vad vore film utan musik. Förutom dogmafilmer, då? Välskriven filmmusik rotar sig fast i vårt undermedvetna och fungerar som ett ankare för sinnesstämningen.
Jag har senaste tiden experimenterat lite med detta. Lagt ett soundtrack ovanpå mitt liv. Några exempel (länkarna går till Spotify):
När jag kör barnen till skolan lyssnar vi på Hedwig’s Theme ur Harry Potter. Plötsligt blir bilen flygande. Eller konverteras till ett gammalt ånglok.
Med Theme from Mission Impossible i lurarna blir städningen ett synnerligen viktigt och farligt uppdrag som måste utföras med precision och expertis – under tidspress. Som Anthony Hopkins sa i MI:2 – ”This is not Mission Difficult – it’s Mission Impossible.”
När du springer efter bussen med andan i halsen och slänger dig ombord? Indiana Jones, naturligtvis!
Du kör in på en stor parkering. Det är fullt. I andra änden ser du en annan bli som också väntar. Plötsligt kommer en dam ut och går mot sin bil som ligger mitt emellan dig och din rival. Du sätter på Ennio Morricone och höjer volymen…
Och du bara måste, måste spela Battle without honor or humanity när du går in på en restaurang eller rör dig genom en folksamling. Priceless.
Vilket soundtrack föredrar du?
Här kan du fylla på i min playlist. Kommentera gärna nedan vilka situationer som passar till varje låt.
Inlägg: Per Olof Arnäs, logistikforskare, föredragshållare, seriebloggare och entreprenör som bland annat bloggar på perolofarnas.se och logistikfokus.se. Han är även med och driver den vänliga förmedlingen Wesserbisser.










1 kommentar
Haha, brukar också göra detta. TRON: Legacy-soundtracket av Daft Punk funkar asbra om man gör något som sliter på kroppen. Den liksom väser fram 'du pallar det här' till dig.
Skriv ny kommentar