Det sägs att alla filmrecensenter måste öva sig på att skriva i mörkret. "För att kunna
skriva utan att sluta observera." Jag har försökt lära mig, men jag har inte
lyckats tyda min egen handstil efteråt. Så jag kompenserar det på tangentbordet.
Jag kan stirra rakt ut i luften eller på en skenande folkmassa samtidigt som jag
kan berätta för min lilla laptop exakt vad jag tycker och tänker. Jag kan
observera utan sluta skriva, de två sakerna behöver inte ta ut varandra.
Att lära sig skriva med tiofingersystemet (ett sätt att använda alla fingrar till att skriva
på tangentbordet, där varje finger tilldelas specifika tangenter) är jobbigt om
man använder datorn till mycket. Man måste lära sig att skriva på nytt. Det går
skitlångsamt. Om man inte ger sig börjar det gå bättre efter ett tag, och
tillslut är man uppe i normal hastighet. Sedan går det bara fortare. Och
fortare. Man kan hålla ögonen på skärmen istället för tangentbordet. Man kan
hålla ögonen på världen. Efter det har man kvar den färdigheten, och de där
veckorna av långsamt facebookande visade sig vara en ganska bra investering
ändå.
Text: Rikard Hjort, bitr redaktör 365saker.se









Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar