#996 Testa träning: Fäktning

Det luktar gammal
gympasal, eller mer som gummimattorna i gympasalarna. Men till skillnad från
skoltiden så piper det väldigt mycket, och det hörs redan i trappan när vi går
förbi våningarna där brottningen och karateklubben bor.

Vi möts av ett hav av
skor och sedan ett rum fullt med barn som tränar. Jag har på något sätt fått
för mig att fäktning är en utdöd sport som hade sin peak någon gång på
nittiotalet när alla kids lekte Zorro med träpinne och mammas förkläde
bakochfram som cape. 

Tyvärr känner jag mig
inte så mycket som Zorro denna dag, när jag ser alla dessa talangfulla ungdomar
som faktiskt (!) ser helt oberörda ut när de svingar sina floretter mot
varandra. Jag tänker "Jaja, kan de så kan väl jag?" 

Denna övermodiga
kaxighet får jag dock snart äta upp, när det blir dags för
"uppvärmning". Jogging, saxning, stålmannenhopp, några andra konstiga
hopp, armhävningar (jag är klen, får dispans från Coach Henrik och får göra på
knäna) stafett och slutligen stafett MED armhävningar. Man skulle kunna säga
att jag vid det här laget redan har gjort mitt träningspass. Icke. Nu är det
dags för benarbete! Som tur var räddar Hugo mig ur denna situation som hade
kunnat bli extremt pinsam och får även tillåtelse av Coach för att lära mig grundstegen
i fäktning. Hugo blir min räddare i nöden, precis som ovan nämna hjälte. 

Det är inte bara en
snabbkurs i fäktning, utan även franska och marchez!, rompez!, en garde, allez!
är en del av fraserna jag behöver hålla koll på. (länk till ordlista).

Allez! - Börja! Och
fäktningen är igång. Första matchen går mot William och jag lyckas få in en
träff mot hans nio träffar, självfallet vinner han storslaget. William är en
artig spelare och gör både den ryska hälsningen OCH bockar. Jag hänger inte
riktigt med på saluten och viftar till med min florett och tänker att kanske är
det tanken som räknas?

Första matchen - wow!
KUL! Andra matchen mot Ester - börjar bli ganska svettig och trött i benen,
fortfarande konstant leende! Hugo hejar på mig och jag får tillbaka lite
fightinglusta. Tredje matchen mot Simon som för övrigt är sveriges bästa
sextonåring - jag är genomblöt av svett och benen är som gummi redan innan matchen
börjar. Sade jag att han är sveriges bästa sextonåring? 

Jag får storstryk och
jag misstänker att den här killen är någon form av gummiman (ni vet sådana där
slajmhänder man kunde köpa i leksaksautomaterna?) för på något magiskt sätt går
han från att stå två meter ifrån mig till att jag har spetsen mot mitt bröst
och jag hinner inte ens förstå vad som händer. Han är brutal och kammar hem
poäng efter poäng utan att blinka, såklart. För blinkar man i den här sporten,
dör man. Och nådastöten går in - och jag hamnar på golvet med ett fiktionellt
svärd i bröstet, utmattad och genomsvett. Men ändå en värdig och otroligt glad
förlorare. 

Fäktning ser kanske
enkelt ut - men det är verkligen träning för hela kroppen. Uthållighet, styrka
och kondition. Dessa ungdomar tränar ju för elitfäktning men du kan börja med
motionsfäktning på Göteborgs Fäktklubb, eller bara droppa in och prova på
(Tisdagar kl. 20.00, min. 15 år) men det finns också "skojfäktning"
för möhippor, svensexor, företag, skolor, eller kompisgänget. 

Jag vill verkligen
rekommendera er att prova denna fantastiskt roliga sport! Tydligen kan fäktning
vara väldigt prestigefyllt och man måste ha ett bra pokerface - inte som jag
alltså, där mitt konstanta leende och skratt lyste genom nätburen jag hade över
ansiktet. 

För mer info om priser, kurser m.m.

Inlägg:
Anna Synnerö, 365saker.se