Igår blev jag strandsatt på jobbet på eftermiddagen.
Av olika skäl var jag pretty much sysslolös fram tills idag. Men jag
ville inte riktigt gå hem utan att göra något med den ståltråd som jag
pillat runt med hela dagen på mitt skrivbord. Dessutom hade inom mig en
luftballong av inspiration lyfts från mina djupaste avgrunder efter att
jag sett Kobras avsnitt om leranimation.
Jag har en något djup, näst intill sjuklig relation
till häftmassa. Redan som ung påg i förskolan var det aldrig ritblocket
som intresserade mig, utan häftmassan som såg till att teckningarna
kunde pryda klassrummets väggar. Jag minns att jag brukade kika bakom
teckningar, kartor och annat för att se om jag inte kunde slita loss små
bitar och bidra till min allt mer växande boll av häftmassa (Eller
gubbashit om man är old school). Det var ett material som man, vart man
än var, kunde få tag på eftersom det används i princip överallt. Vilket i
sig gör häftmassan till den rastlöse personens bästa vän.
Så igår fick jag en tillbakablick till en yngre
Jesper, en som älskade att bygga monster av häftmassa. Så dom
kom Rågbert till, han består av ståltråd och häftmassa. Han funkar
väldigt bra att sätta viktiga lappar på.
Inllägg: Jesper Andersson, 365Jönköping, tidigare här








Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar