Det är inte bevisat att det är just maten som gör att vegetarianer lever längre, är mindre sjuka och är i bättre form. Det kan bero på livsstilen i övrigt, till exempel att den som redan avstår från kött har lättare att avstå från annat, till exempel godis, tobak och stillasittande. Det kan också vara så att palestinasjalar avvärjer onda andar, vilket påverkar statistiken. Vi vet helt enkelt inte mer än att det finns ett samband mellan att inte äta djur och att slippa, bland annat, vissa cancerformer och övervikt.
Sedan någon gång i gymnasiet har jag tyckt att det är dåligt att äta djur. Jag har tyckt en jäkla massa saker sedan dess och inte levt efter allihop, så jag är inte extra arg på mig själv för att jag aldrig varit vegetarian. Istället har jag låtit idén om att ge upp animalia gro och förädlas. Till en början sa jag: "Om jag bara orkade vara noga med min mat skulle jag vara vegetarian." På den tiden trodde jag nämligen att man var tvungen att hålla reda på näringintaget mer noggrant än en viktväktare för att inte säcka ihop i skelettsmärtor och andnöd. Det är först det senaste året jag lärt mig att kroppen inte behöver kött för att må bra.
Nästa steg var att låta någon annan göra jobbet åt mig. Jag anmälde mig som vegetarian i skolmatsalen och slutade köpa hamburgare, men jag fortsatte äta kött när det serverades hemma eller hos andra. Det var ett bra mellansteg. På det här viset letade sig idén om att jag inte köper kött in i huvudet på mig, och passagen till nästa steg blev lättare.
Såhär pågick det fram till i somras. Jag var rätt nöjd fram tills dess – jag kände att jag drog mitt lilla strå till stacken – jag träffade någon och blev kär. Någon med samma matvanor, fast ett snäpp mer hardcore – en person som pendlade mellan vanlig hederlig lakto-ovo-vegetarianism och renodlad veganism. Där stod jag och kände mig som en höjdhoppare som varit bäst i laget och plötsligt mötte distriktsmästaren – ribban låg lite högre nu. Visst, på hemmaplan kunde jag hoppa på mina gamla vanliga höjder och känna mig cool och självgod, men så fort jag lämnade hemmaarenan var det andra måttstockar som gällde. Jag fick anta utmaningen.
Och jag insåg att jag var väldigt väl förberedd för den. Eftersom jag i flera år hade tänkt på att jag i princip ogillar köttätande, och nästan lika länge tagit små steg mot att äta mer och mer vegetariskt, var det en naturlig skiftning att göra. Det var bara att välja bort. Jag vet inte om jag är friskare nu. Det är inte poängen. Poängen är att jag äntligen gör vad jag tror är rätt. Det är en fantastisk gåva att ge sig själv.
Börja med att fråga dig själv vad du egentligen tycker om det här med att äta djur. Fråga dig om du tycker att det är okej, och fråga dig varför. Det finns inget rätt svar här, det är en komplex fråga och du måste gå till dig själv för att hitta de argument du tror på. Min egen inställning är att jag inte vet om det är fel att äta kött, jag är bara helt säker på att det inte är fel att låta bli.
Bestäm dig sedan för hur mycket du är beredd att förändra. Hitta ett par recpet. Kör.
Och skriv ett inlägg till oss om hur det går.
Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar