Jag har ärvt ett väldigt jobbigt drag av min mamma. Jag tror nämligen att allting som jag är inblandad i ska haverera om jag inte är på plats. Det är inte hybris, jag tror inte nödvändigtvis att jag är bra på det jag gör. Däremot är det lätt hänt när man jobbar i timmar i sträck med att lösa småsaker att man börjar tro att varje sak man tar sig an spelar väldigt stor roll. Så är det inte.
Paretoprincipen är ett bra exempel på hur det mesta man gör inte är så förbannat viktigt. Parkinsons lag är en bra förklaring till varför man lägger så mycket tid på saker som skulle kunna gå mycket fortare. Fast vi behöver inte bli akademiska. Testa det här tankeexperimentet: om du råkade ut för en olycka på vägen till jobbet, hade alla projekt du är upptagen med rasat som korthus? Eller hade dina kollegor hittat lösningar? Eller låt säga att du dog. Vad hade hänt? Det kanske är smickrande att tänka sig att det hade betytt slutet för hela västvärlden, men så är inte fallet.
Som tur är behöver du inte dö för att få lite perspektiv på saker. Det enda som behövs är en liten fuling – dyk inte upp. Svara inte på mejl eller telefon. Kom med någon ursäkt om att du var dödssjuk eller satt fast i en bil i skogen. Se vad som händer.
Eller varför inte bara hoppa av något som du känner att du måste göra? Testa att lägga ner ett projekt eller sidospår som du tror är viktigt. Se vad som händer.
Det händer jämt att folks hårddiskar med all viktig information kraschar, att de blir av med jobben och att de plötsligt är panka. Ändå klarar de sig. När de väl är så illa tvungna att göra det bästa av en svår situation hittar de en lösning. Så testa det här tankeexperimentet: om du blev tvungen att gå ner till två timmars arbete per dag på grund av medicinska skäl som äventyrade din hälsa och du var tvungen att få det som måste göras gjort, vilka saker hade du tagit tag i?
Om man går runt och tror att allt man gör är superviktigt hela tiden kommer man bara att få mer och mer att göra och få mindre och mindre gjort. Tricket till att vara verkligt effektiv är att prioritera rätt, och för det behöver du bra perspektiv på vad du håller på med. Gör bara de fem långsiktigt viktigaste sakerna på en lista med tjugofem saker du måste göra varje dag. Se vad som händer.
Det är söndag idag. Vad sägs om att inte gå till jobbet imorgon? Flytta mötena eller ställ in dem. Svara inte på mejlen. Ta inte på dig något. Och när du kommer tillbaka till jobbet på tisdag funderar du: om jag hade struntat i att gå till jobbet idag också, vad hade då kunnat lösa sig självt? Sedan plockar du bort alla dem från din att-göra-lista.
Se hur det känns att ta ordet "måste" och leta upp fransen som sticker ut i änden på det och börja dra, tills den komplexa väven är upplöst i en lång tråd av absolut ingenting.













1 kommentar
Himla passande dag att publicera detta tycker jag :)
Skriv ny kommentar