Internet är fantastiskt. Det är en lekplats. Precis när det blev stort, i början på nittiotalet, så försökte man förklara för företag och politiker hur nätet fungerade. Och för att vara så pedagogisk som möjligt så jämförde man med broschyrer. Man sa att internet var som en elektronisk broschyrhylla och att en hemsida var en digital broschyr. Det var därför man i början bara kommunicerade åt ett håll. Vissa politiker (läs Ines Uusman) sade att det var en dagsfluga. Inga företag var nyfikna eller intresserade av dialog. Det är först på senare år med alla communities, allt twittrande och bloggande som många upptäckt en annan dimension av nätet. Den sociala.
Men vem säger att man måste vara ärlig? Det finns tusen sätt att leka på nätet på. Ett av dem är att hitta på en nätkaraktär. En person som bara finns på internet. Ett digitalt alter ego. Du börjar enkelt genom att skapa ett mailkonto åt personen ifråga och sen kan du genom bli medlem på Facebook eller något annat community. Nätdejta, provocera i olika forum och ljuga ihop historier för andra personer på olika communities.
Använd och träna din fantasi. Att skapa en nätkaraktär handlar inte om att göra någon annan illa eller för att jävlas utan snarare för att testa människor. Det är ett socialt experiment och du kan ta ut svängarna och skita i saker som artighet, sociala koder eller vänlighet. Tycker du att det låter för jobbigt så förstår jag dig. Men jag har provat själv och det är otroligt intressant. Man hittar sidor av sig själv och tankar och teorier som man inte trodde fanns där. Saker som gömde sig under lager av artighet och spärrar som man byggt upp eftersom man lever i ett civiliserat samhälle. Men vem har sagt att det är bra?
Text: Navid Modiri
Var den förste att kommentera!
Skriv ny kommentar