#1214 Res med hjärnan del 3: Teckna dig in i stunden

Att resa kan vara dyrt och krångligt. Det kan också vara svårt att utnyttja tiden rätt. De kommande veckorna publicerar vi en rad krönikor med tips på hur du reser smartare, billigare och med mer behållning. Vi kallar det: "Res med hjärnan".

Att "se" är en överskattad aktivitet. När man frågar någon om ett föremål eller en plats eller en film kan man få svaret "Ja, den har jag sett". Detta säger förstås ingenting. Att bara registrera något med ens sinnen är inte att uppleva det. Tyvärr är det exakt vad vi gör när vi reser runt och tar bild efter bild medan vi försöker hinna se så mycket som möjligt. 

Två personer kan stå framför Grand Canyon och se helt olika saker. Den ene uppfattar raviner och berg och konstaterar att de är vackra, och senare kan hen kort och gott minnas att hen varit vid Grand Canyon. 

Den andre märker hur den skuggade väggen i ena kanjonen tycks ansluta sig i en linje med en spricka i ett berg som i själva verket befinner sig flera kilometer längre bort. Sprickan leder upp till en platå där ett ensligt, lövlöst träd har vuxit upp precis vid kanten av sprickan och hela tiden ser ut at falla ner i den, som en orm som slukar en flyende fågel. Samme person kan notera den lätta sockervaddsrosa ton som löper längs kanten av ett bommullsvitt moln som en fladdrande vimpel som sträcker sig från den snart nedgågna solen. 

Den andre personen i det här exemplet är antagligen en van tecknare. Och resan till Grand Canyon kommer berika dennes liv oändligt mycket mer än den andres.

Jag har ofta blivit frustrerad över hur svårt det är att behålla känslan av skönhet när man väl har lämnat en plats. Ett foto kanske hjälper lite grand men efter att man tittat på det ett par gånger kan man inte bli entusiastisk över det längre. Problemet med att bara se är att man tar in det man tycker är vackert och nöjer sig med det. Det är som att ta fram noterna till ett musikstycke utan att veta hur man spelar det. För att kunna ta del av skönheten måste man förstå den. Hur gör man det? Genom att teckna.

Den som tecknar registrerar mer. För att avbilda ett träd måste man se det i alla dess beståndsdelar. Grenarna må tyckas vara ett virrvarr, men i själva verket lämnar de stammen enligt ett visst mönster, och på samma ger varje gren upphov till andra och mindre grenar med viss regelbundenhet. Den som bara ser ett sjok löv har inte tecknat trädet ordentligt. 

Även sådana saker som vi ser dagligen, som till exempel fönster, sängar och busshållplatser, är uppbyggda av mindre beståndsdelar som vi inte registrerar när vi bara konstaterar att något är en busshållplats. 

När vi tecknar den behöver vi konstatera att busshållplatsen består av sex likformiga rutor – två på vardera kortsida, tre som utgör långsidan där en nästan, men inte riktigt, kvadratiskt tidtabellstavla hänger, och en sista ruta som skyddar den som sitter på hållplatsen bänk från vind, damm och regn från ett fjärde håll. Vi måste registrera att det finns fyra cylindriska pelare som håller går från taket till marken i vart och ett av hörnen, och att taket i sig har en välvd form som om det har skurits från en cirkel på en fjärdedel av höjden. Det må låta simpelt, men kom ihåg att det härliga i livet alltid finns i detaljerna.

Det krävs ingen talang. Ett tafatt försök att teckna en plats, liten som stor, kommer att fungera som en ögonöppnare. När det inte riktigt ser ut som man tänkt sig börjar man också fundera på vad det är med ens bild som avviker från det man ser. Även darriga linjer hjälper en att bättre förstå de räta som man försökte rita. 

Det färdiga resultatet är inte poängen. Släng dina teckningar eller spara dem. Huvudsaken är att du gör dem. Den som övar upp sitt tecknaröga kommer heller inte låta det vila, utan kommer att se fler detaljer överallt, och förstå allt det vackra i världen lite bättre.

Rikard Hjort, biträdande redaktör