Av alla saker man kan göra så finns det en väldigt stor och omvälvande sak man kan göra. Lämna allt och åka iväg ett tag. Jag gör det just nu, genom att ta 8 månaders utbyte till Kanada.
Skälen till att vilja byta miljö under en längre tid än under en semester kan vara många - i mitt fall handlade det till det yttre om att ta en chans och byta jobbmiljö. Men för mitt inre öga så var poängen och parollen: nu lämnar jag allt ett tag, för att bryta och testa ALLA mina mönster. Jag ville ge plats för det nya genom att få distans till alla möjligheter jag normalt tog för givet hemma.
Jag for ensam, eller snarare Själv. Detta skulle bli mitt eget äventyr, en chans att lära känna en ny stad och få tid att gradvis insupa nyanserna av vad det innebär att leva i just _____. Att kunna berätta historier efteråt om hur tjejerna och killarna, gubbarna och gummorna skiljer sig från alla därhemma. Trafiken och naturen. Tempot och tonen. Utbudet och specialiteterna. Vissa saker skulle bli mina vardagliga rutiner, medan jag alltid hade valet att följa infall och med flit cykla vilse i en ny stadsdel när jag ville. Vad jag behövde för att åstadkomma detta var tid. Låååång tid. Så jag bestämde mig för 8 månader.
Gör man en så här omvälvande sak måste man förstås se till att kunna leva medan man är borta.
Att leva innebär att pengar måste komma någonstans ifrån, tak över huvudet, att du kan ta dig från A till B, att du känner dig tillräckligt trygg, och att du har en livlina. Att göra ordentliga utforskningar innan är guld värt, om inte annat för att upptäcka vad ditt nya lands motsvarighet till 'Blocket' heter.
Att vara borta innebär kanske att du kommer ha kvar bostad, familj, vänner, grejer och saker som brukar behöva tas om hand (abonnemang, trädgård, utbildning...) Har du råd, se till att sköta så mycket du kan av det världsliga via automatik (t.ex. Autogiro), och gör dig av med, sälj, låna/hyr ut eller sätt på vila det som inte kommer följa med på resan (teleabonnemang, prenumerationer, krukväxter, mat, träningsmåsten, trender, sociala förväntningar).
Ha en avskedsfest. Ge bort vad du inte vill packa undan. Packa väskan. Åk. Lev.








1 kommentar
Vilket otroligt inspirerande inlägg. Jag är 20, och tillbaks i min hemstad Åmål. Jag känner mig ensam trots 13 000 människor i samma stad . alla i min ålder har flyttat. Varför är jag kvar? Jobb. Heltid som projektledare för ett ungdomsforum. Det tackar man inte nej till i sådana här tider.
Jag har en dröm om att lära mig engelska utantill.
Jag har en dröm om att åka iväg själv men inte vara ensam.
Februari. Jag har råd med biljetten. Jag måste bara bli lite peppad. Nya Zeeland.
Skriv ny kommentar