Kollektivtrafik. Det spelar egentligen ingen roll vad det är för sort du använder, men jag bor i stockholm och är rädd för bussar så jag tar mej oftast fram med hjälp av tunnelbanan. Då ska man stämpla remsan. Jag upplever det som att det ofta inte är allt för roligt att vara personen som sitter i luckan. Folk är stressade. Folk uppskattar en inte över huvud taget.
Jag brukar le till min stämplare. Säga "HEJ" när jag sträcker fram remsan. Högt och tydligt. Säga "TACK SÅ MYCKET!" och ge ett hjärtligt leende. Det är ju inte svårt.
Oftast får man en reakton i form av en blick som betyder "Okej. Tjejen är rubbad. Vad är hennes problem?" Men ibland händer det. Som när man vinner på triss. Man får, om änett förvånat och osäkert och fortfarande förbryllat, leende till svar. Kanske "Varsågod". Kanske "Trevlig resa". Kanske ler stämplaren till nästa människa, som blir så förvånad att denne råkar le till kvinnan som sitter mitt emot honom på tunnelbanan. Kanske ger detta kvinnan självförtroendet att göra det hon drömt så länge om. Kanske hon blir så glad att hon ler åt den som stämplar hennes biljett nästa resa. Kanske. Kanske lyste man bara upp någons minut.
Detta är en akt som kanske kan leda till stora saker.









3 kommentarer
Precis vad jag alltid gör, och alltid kommer att göra!
Mina vänner brukar säga: "men SÅDÄR trevlig måste du väl ändå inte vara?" när jag säger "tack så mycket!" till tågkonduktören när han tar min biljett.
Ibland ler bussförarna spontant här (Gbg), innan man hinner själv!
jag sager godnatt till busschauforarna som kor de sena bussarna. aven om man inte far samma tillbaka sa blir jag lite gladare at min egen vanlighet :)
Skriv ny kommentar