När jag kliver in i det akustiska fenomen som kallas badrum bävar hela vårt kvarter. Nu har man att se fram emot en ca 15-minuter lång påtvingad och högljudd konsert...
Går ut stort med mitt glansnummer "Ack, Värmeland du sköna"; riktigt skön att sjunga med molltoner som vibrerar i kakelplattorna. Kan bara första versen men tar den flera repetitioner. Mer nordiskt vemod när sen min version av "Visa från Utanmyra" ekar mellan tallarna. Nu är jag ordentligt igång och "kular" friskt som en annan rosig dalkulla.
När jag tröttnat på att kalla in korna övergår jag till ballader och då främst Leonard Cohens... "Chelsea Hotel" är en favorit och "Famous Blue Raincoat" en annan. Kan hela texterna. "And clenching your fist for the ones like us who are oppressed by the figures of beauty..." Huden skrynklar sig av vattnet och av lyriken. Endorfin och dopamin-rusig ger jag mig på "Hallelujah" kanske i lite mer Wainwright-style... Underbar text och ett så gränslöst vemod i melodin att jag, hur jag än försöker, inte kan göra den rättvisa så där får min konsert ett lite abrupt slut och kvarteret kan andas ut igen.
Veckans vemod har rensats, jag är skrubbad och hög på kroppsegna oxytociner... nu klarar jag några dagar till i "svammelhället".








2 kommentarer
Haha, det här var dagens skratt. Jag sitter ensam på ett kafé och flabbar så folk vänder sig om! Hur gött som helst, jag gör precis likadant.
Kul att du hade kul...
Skriv ny kommentar